Varken förr eller senare! (Obs! Gäller om du följer svensk tradition.)
Och i morgon blir det julgransplundring hemma hos oss. Så länge jag kan minnas har vi varje år haft en ordentlig julgransplundring kring tjugondag Knut med ett varierande antal kompisar som gäster: tidigare mina och Veronicas, nu Berenikes. Det äts chokladpudding och dansas kring granen innan granen (som dagen till ära behängts med choklad i glansigt papper) plundras och kastas ut till tonerna av sista versen i Emmy Köhlers Raska fötter:
Snart är glada julen slut, slut, slut.
Julegranen bäres ut, ut, ut.
Men till nästa år igen
kommer han, vår gamle vän,
ty det har han lovat.
Om man i juletid besöker Väla skola på Skansen kan man få höra om hur skollärarens döttrar i 1900-talets början brukade bjuda hem alla traktens barn på julgransplundring. Enligt Skansenpersonalen var just julgransplundringen det roligaste på hela julen.
Flickorna hade vikt smällkarameller så att det räckte till alla barn och när granen slutligen skulle ut skedde det genom en dragkamp mellan pojkarna och flickorna. Pojkarna stod på utsidan om fönstret och drog i granens fot, medan flickorna stod inomhus och höll i toppen. Föga förvånande vann pojkarna, varje gång – det var ju liksom det som var meningen.
Ända sedan 1600-talet har vi i Sverige kastat ut julen den 13 januari, i stället för i samband med trettonhelgen som på de flesta andra håll i världen. Dessförinnan inföll knutsdagen den 7 januari, men när den flyttades fram följde julen med. (Detta stödjer jag till fullo postumt; jag tycker alltid att julen knappt hunnit börja förrän den är över!) Det kan också ha att göra med den oktav, en åtta dagar senare efterfest som enligt tradition följde varje större kyrkohögtid.
Tjugondagen firas/firades på olika sätt i olika delar av landet. I många trakter har det varit vanligt att klä ut sig till knutgubbe i mask och kostym, för att sedan gå runt hos grannarna i hopp om att få smaka på det sista som finns kvar av julgodis. Alltså ännu ett tillfälle för barnen att tigga till sig sötsaker, utöver skärtorsdagen och halloween!
En knutgubbe kunde också, i södra landsänden, vara en halmdocka som ställdes utanför någons dörr för att sedan skickas vidare till någon annan. I Österbybruk och Gimo i Uppland firas fortfarande Knutmasso med en karneval genom samhället.
Hur firar du?
Det stämmer att vi började tidigt med julgransplundring. Du var tre år och syrran ett. Vi hade ”treårskompisarna” hos oss (Ella och Sofie med respektive mor och lillasyster) och kanske någon mer. Vi turades ju om med roligheter hos varandra. Ellas mamma tyckte att det var smart av oss att göra fest av städa bort julen-köret och få gästerna att plocka ner sakerna ur granen och så där … Så det var bara att fortsätta på samma sätt nästa år, och nästa, och nästa …
Dessutom var det roligt – långt senare – att era kompisar under skoltiden ville hänga med på detta så långt upp i åren. 🙂
Det är ju inga superspeciella saker vi gör, ger bara lite guldkant åt nedplockningen, men det är trevligt!
Och jo … det är nog jag som tagit bilden högst upp. Jag ville få med de där fina julgransprydnaderna som jag fått av Christina, från Israel och Afrika. / Anna