Man hör ofta uttryck som ”man lär av sina misstag!” och ”det är felen man lär sig av!”. Det stämmer säkert i vissa fall, men väldigt ofta handlar det snarare om ”trial and success” än ”trial and error”.
Tänk dig att du har köpt en ny mobil. Manualen är på japanska, alternativt har du tappat manualen i badkaret. Hur sätter du på telefonen?! Du trycker på en knapp på måfå. Ingenting händer. Du har gjort fel, men vad har du lärt dig? Att det inte funkar att trycka just på den knappen. Du trycker på en till knapp och plötsligt lyser displayen upp. Du har lyckats! Och hädanefter vet du precis hur man startar mobilen. Vilket lärde du dig mest av, att göra fel eller att göra rätt?
En räv letar efter mat. På ett ställe hittar den flera kaninhål. Den sticker ner nosen i det första, men känner snart på lukten, att det var länge sedan en kanin var där. Den har lärt sig att i just det kaninhålet behöver den inte prova igen, men vet den var den ska få tag på mat? Har den däremot tur och sticker nosen i ett bebott kaninhål, vet den var den kan få tag på mat ett bra tag framöver. Åter igen, lärde sig räven mest av att göra fel eller av att göra rätt?
Du och din hund ska gå ut. Hunden är ivrig och beter sig som en riktig liten orkan. När hunden är som mest vild och tar ett glädjeskutt rakt upp i ditt ansikte, tar du den i nackskinnet och skriker ”nej!”. Vad har hunden lärt sig? I bästa fall att inte hoppa upp mot dig medan du står och knyter skorna. Nästa dag, när hunden beter sig lika illa, byter du taktik. När hunden av en tillfällighet sätter sig på dörrmattan och är stilla, bara ett ögonblick, ropar du ”bra!” och kommer genast farande med hundens favoritgodis. Nu har hunden lärt sig att det lönar sig att sitta på dörrmattan och snart lär den prova samma sak igen.
Några fler repetitioner behövs förstås innan hunden går och sätter sig på mattan så fort det är dags att gå ut. Men jag kan försäkra att det på det sättet går fortare att få en lugn hund, än om du ska straffa bort alla delbeteenden som ingår i vill-gå-ut-glädje-bus.
Det här är en av de många poängerna med klickerträning och andra belöningsbaserade träningsmetoder. Man visar vilket enda beteende som är rätt, istället för att gång på gång straffa olika felaktiga beteenden, tills det bara finns ett kvar.
Åh vad bra! Du skriver så himla övertygande.. Kram
Hej! Superbra liknelser och väldigt bra förklarat!
Ps. Silva är ju helt underbar 🙂