Igelkotten som bor i vårt område blir mindre skygg för vart år. Här om kvällen satt den i princip med vid bordet när vi satt ute och åt middag och idag kunde mamma gå så nära att hon hade kunnat klappa den och den hade säkert inte gått iväg ens om hon gjort det. Men så tog jag den på bar gärning när den satt och smackade i sig bär i vårt jordgubbsland. Då var jag inte så glad på den längre.
