När jag skrev om semlor glömde jag ju nämna Mormor Marthas fastlagsbullar! Det var pappas mormor (1895-1985) som brukade dela vetebullar på mitten, bre dem med smör, strö på socker och kanel och sedan skjuta in dem i ugnen. Enkelt men otroligt gott! Numera brukar pappa bjuda på dessa bullar någon gång under fastan.
Fler semmelvarianter (om man nu kan kalla det semlor när det inte längre handlar om vetebullar – denna beståndsdel verkar ju vara ganska grundläggande, även om bakverket förändrats genom tiderna) finns på den sötsliskiga bloggen Sockerrus. Bl.a. fylls franska macarons med grädde och mandelmassa.
En egen variant råkade jag hitta på i går, när jag fick för mig att lägga tisdagens överblivna mandelmassesnutt och gräddklick på en veteskorpa. Överraskande gott, faktiskt! Trevligt med någonting lätt och knaprigt under den kompakta mandelmassan och den feta, fluffiga grädden.
Men någon måtta får det vara på nymodigheterna … Nästa tisdag blir det Cajsa Wargs hetvägg!
Ja, eftersom semla betyder vetebröd från början så tycker jag nog det måste vara vetebröd för att få kallas semla.
MEN man får ju inte äta fastlagsbullar och semlor under fastan. Det är ju veckan (eller möjligen månaden) INNAN man ska äta dem för att sedan kunna uthärda fastan …
Jo, jag vet… Som jag skrev i mitt förra inlägg. Men vi har liksom alltid gjort så här…! Vi avstår från andra saker i stället! 🙂