shadow

Plommonträd, vänner och blommor

Äntligen är den allra vackraste månaden här! Något maj-väder har det dock inte varit än, men det har vägts upp av en fantastisk första majhelg med många besök och mycket som blivit gjort.

Familjen kom upp från Stockholm för att fira valborg och hjälpa mig i trädgården. Inte nog med det, de hade med sig ett plommonträd åt mig! Jag har länge velat komplettera mina två äppelträd med päron eller plommon, men aldrig kommit till skott. Men nu står ett litet ungträd av sorten tunaplommon bredvid vedtraven och glädjer mig varje gång jag tittar ut genom köksfönstret.

Får hjälp av bästa Thomas att göra en grop åt trädet i den inte helt lättgrävda jorden.
Får hjälp av bästa Thomas att göra en grop åt trädet i den inte helt lättgrävda jorden. Foto: Anna Dunér
Nyplanterat träd.
På plats i jorden!

Min faster och ena kusin, Daniel, dök upp på fredag eftermiddag. Daniel hade med sig sin ställbara knack-lie – en dröm jämfört med min standardiserade dito. Efter att vi luckrat jorden i trädgårdslandet och satt potatis, slog vi bort all envis aspsly som tagit sig upp på ”ängen” sedan förra sommaren.

Ängen är visserligen inte så mycket äng än så länge, utan snarare än större plätt med älggräs, hundkäx och nässlor, men tids nog ska det bli en klassisk blomsteräng med mängder av arter, har jag tänkt. Därför passade vi även på att faga den, dvs städa den från pinnar, löv och fjolårsgräs, inför sommarens slåtter.

På lördagen kom min gudmor med man, dotter och hundar. De hade inte varit här tidigare, och det var roligt att få visa dem hus och trädgård, även om ingetdera visade sig från sin bästa sida, efter övernattningar och med pågående projekt.

Nu sitter jag här med nya blommor och träd i trädgården och massor av överblivt gott i kyl och skafferi, och känner mig tacksam över att jag har så fina människor i mitt liv!

Hyacinter, nejlikor och penséer i en stor terrakottakruka.
Kusinfamiljen hade med sig minipenséer och gudmor med familj kom med nejlikor. De gjorde sig bra med två hyacinter som kommit upp ur lökar jag fick i födelsedagspresent i höstas!

Äntligen trädgårdsinspiration!

Alltför ofta känner jag att jag vill odla mer för sakens skull, än för att det är roligt. Jag förväntar det liksom av mig själv, nu när jag bor som jag bor. Odling passar in i min livsstil och harmonierar med mina övriga intressen.

Eftersom det finns mycket som jag hellre gör, blir odlingarna lite halvdant skötta. Därmed blir resultatet dåligt, och odlingsglädjen minskar än mer. En ond spiral alltså…

Med våren kom så odlingsstressen till Nordanberg. Hur skulle jag hinna med att planera, jordförbättra, förodla och så på friland, förgro och sätta potatis, plantera om jordgubbsplantor, och sedan regelbundet vattna, gödsla, rensa och kupa… Det tycktes oöverstigligt.

Jag bestämde mig i alla fall för att inte köpa något nytt i fröväg, utan nöja mig med det jag redan hade hemma. Potatis hade jag sparat från förra året, så inte heller det behövde jag köpa. Bara några säckar barkmull till jordförbättring skaffade jag pliktskyldigast.

Men så råkade jag hitta min ”trädgårdsskjorta” i garderoben, en otroligt bekväm grårandig linneblus. I samma ögonblick väcktes en liten gnista i mig, och så klippte jag till ett trädgårdsförkläde av ett par gamla jeans.

Så utrustad gick jag i går kväll ner till landet och kände på jorden. Den verkade finare än någonsin under de år jag brukat den, redan innan jag jordförbättrat. Förmodligen beror det på att jag inte förrän i fjol insåg att lerjordar bör höstgrävas – vilket jag också gjorde (med välbehövlig hjälp av en vän, eftersom jag hade problem med knäna).

Den ljumma vårkvällen och det svala linnetyget, koltrastsången och dofterna, och så den fina, vända jorden som bara låg där och väntade på mig… Plötsligt mindes jag precis hur härligt det kan vara med trädgårdsarbete, och nu vill jag helst inte göra något annat än att traska omkring i gummistövlar med en spade eller en grep i högsta hugg, i min alldeles egna trädgård.

Odling harmonierar inte bara med min livsstil och mina intressen. Det harmonierar med min själ – bara jag får göra det på mitt sätt.

Stövel

Ettårspresent

Husjubileerna avlöser varandra! I dag är det ett år sedan jag skrev på kontraktet. Tydligen tycker huset det var väldigt bra gjort, för i dag visade det sin tacksamhet genom att uppenbara en rabarberplanta längst ner på tomten! Den hade varit dold bakom förvildade vinbärssnår och aspsly. Mycket har jag redan haft att vara glad för i trädgården, men just rabarber har jag verkligen saknat, så någon bättre ettårspresent kunde jag knappast ha fått!

På eftermiddagen kom dessutom min fasters syster förbi med ett helt gäng tomat-, squash- och gurkplantor! Och flera sorters sättpotatis har jag fått av mina morföräldrars grannar. Alla är så snälla och min odlarinspiration bara växer! Jag skulle önska att man fick vara ute i trädgården och arbeta precis hela dagen.

Rabarber
Den nyfunna rabarbern!

Framsteg vid torpet

Hela sommaren kändes som ett enda långt leta efter och vänta på hantverkare av olika slag, men nu börjar det äntligen hända grejer!

I torsdags satte takläggarna igång. De ska byta ut det amatörmässigt pålagda, läckande plåttaket mot vackert begagnat lertegel. Jag har beställt massiva, kilsågade furuplankor som ska in på nedervåningen när det gamla fuktskadade golvet är utrivet.

Igår hade jag dessutom besök av en arborist. Hon gjorde ett fantastiskt jobb med beskärning av de stackars gamla äppelträden och fällning av ett flertal mindre granar som bidragit till att skugga den gamla åkermarken. Själv gallrade jag syren tills jag stupade ungefär, för att det ena äppelträdet skulle få mer ljus.

Dessutom ska jag vitalisera träden, dvs gräva upp gräset runt omkring dem och fylla på med mull. I år har jag bara kunnat skymta några enstaka äpplen på grenarna, men nu hoppas jag att den här behandlingen ska göra susen inför kommande säsonger!

Risigt äppelträd med snårig kronaRisigt kråkbo till äppelträd…

Arborist mitt i äppelträdets kronaArborist i arbete.

Beskuret äppelträdBetydligt glesare träd med framtidsutsikter!

 

Sommarkakor med smältande åtgång

I vår lilla radhusträdgård har vi minst sagt oproportionerligt mycket citronmeliss. Den skulle gärna tränga undan både myntan och oreganon om den fick chansen och har faktiskt spritt sig ända bort till rabarbern.

Det är förstås trevligt att någonting trivs i vår trädgård, men ibland kan jag inte låta bli att fråga mig: varför just citronmelissen? För vad gör man egentligen med citronmeliss, mer än dekorerar sommarefterrätter?

Jo, man kan baka örtdrömmar! Det finns många goda småkakor, men dessa hör ändå till mina absoluta favoriter. Fullproppade med somrigt, aromatiskt kryddgrönt och bakade med  kokosfett, vilket ger dem en underbar smälta-i-munnen-karaktär.

I går bakade jag en stooor sats så att det förhoppningsvis räcker framåt hösten åtminstone. Skafferiet är fullt, men ute i trädgården märks det över huvud taget inte. Citronmelissbusken ser precis lika stor ut som innan.


Örtdrömmar

(ca 60 st små kakor)

  • 50 g kokosfett
  • 1/2 dl finhackad färsk citronmeliss och/eller mynta
  • 100 g rumsvarmt smör
  • 1 1/2 dl socker
  • 2 dl kokosflingor
  • 1/2 tsk hjorthornssalt eller 1 tsk bakpulver
  • 3 dl vetemjöl

Smält kokosfettet tillsammans med de hackade örterna. Låt svalna. Arbeta samman alla ingredienser till en deg. Låt den gärna vila kallt ett tag. Forma den därefter till små runda bollar. Grädda i 10-12 min i 175°.

Massa små kakor
Örtdrömmar