shadow

Första rosetten!

Pristagaren

På helgens agilitytävling på Flens BK fick Silva och jag äntligen vår första agility-rosett! Det var på tiden, tycker jag, då vi hållit på och tävlat i ganska precis ett år nu (även om det inte varit tävlingar året runt).

Jag kände från början att vi hade bra flyt i hopploppet. Slalomet fixade hon galant, alla byten funkade som planerat… Vi springer i mål och jag försöker inse att vi faktiskt inte har ett enda fel. I nästa ögonblick ser jag i ögonvrån hur bommen på sista hindret faller. Fem fel. Jag slår vad om att det bara var på grund av vinddraget eller en pälstuss som stack lite längre ut än de andra. En millimeter från att få en pinne alltså. Men endast fem fel och därtill en tredjeplacering är nog så bra!

Och det bästa av allt är att i helgens alla fyra lopp (två i Flen, två i Nynäshamn) fungerade slalomet klockrent! Alla timmar med slalomtragglande har äntligen gett resultat! Slalomet är nog det som stulit mest tid och gett oss tidsfel i alla tidigare (hopp)lopp. Om hon bara får springa på och jag slipper ta tillbaka henne för att göra om så klarar vi att hålla oss inom referenstiden. Så skönt att veta att vi kan!!!

Agilityträning för två

Det har blivit mycket agilityträning på sistone. Dels har jag köpt ett riktigt slalom, som på alla sätt är bättre än mitt hemgjorda. Med hjälp av det började jag i stort sett om från början med Silvas slalomträning, eftersom att det gått så dåligt på sistone. Hon var riktigt duktig och jag kunde öka svårighetsgraden snabbt. Hon verkade också tycka att det var otroligt kul.

Silva springer slalom
Foto: Karolina Sandgren

Så inför helgens tävling på hemmaplan borde jag ha känt mig lugn. Men minnet av alla vårens misslyckanden med just slalom, var jag ändå lite spänd inför mötet med de tolv gula pinnarna. Så gick det som det gick också: slalom-fel i båda loppen, varav ett ledde till disk och det andra till fem fel.

Det andra loppet kändes mycket bra i övrigt. Silva var riktigt framåt och följsam och gjorde allting rätt. Slalomet var det enda felet vi fick i det loppet. Jag försöker att inte tänka på att vi antagligen hade haft en god chans att få en pinne om det inte varit för det avskyvärda slalomhindret. Okej, inte avskyvärda. Det roliga och mycket utmanande hindret som vi med gott mod ska träna vidare på tills vi ska ut på tävlingsbanan nästa gång! Man måste vara positiv! 🙂

Vid sidan om all slalomträning har jag även börjat träna agility med Wilda. Jag har länge längtat efter att få träna en till hund från grunden, eftersom Silvas grundträning var ganska slumpmässig och ogenomtänkt. Vi har hittills tränat olika grundövningar som handtarget, kontaktfältsbeteende, cirkelträning, släppkommando och stanna kvar. Wilda lär sig fort och är väldigt rolig att jobba med.

Wilda

Det slår aldrig fel!

Jag har lagt märke till en lustig statistisk aspekt på mitt tävlande. Hittills har vi varit på åtta tävlingar med 1-3 lopp på varje och det slår aldrig fel!

När någon ur familjen tittar på diskar vi oss, när ingen familjemdlem är där, kommer vi runt banan (i åtminstone majoriteten av loppen). Alltid!

Foto: Karolina Sandgren

Vissa gånger har anledningen varit uppenbar, t.ex. har Silva fått syn på husse utanför planen och sprungit dit istället för att ta hinder. Andra gånger kan det kanske möjligen ha berott på någon känsla hos mig, som att jag vill visa mig duktig. Fast i så fall är det undermedvetet! Värt att fundera över.

På gårdagens kvällstävling på Väsby BK följde ingen ur familjen med och följaktligen klarade vi oss undan diskningar. Däremot är jag långt ifrån nöjd. Bland annat kärvade slalomet i båda loppen. Jag behöver väl inte återupprepa att jag är otroligt trött på det hindret? Det blir inte heller fel på samma sätt varje gång, så jag kan inte räkna ut något smart sätt att träna det.

Här ser det i alla fall okej ut! Foto: Karolina Sandgren

Det är inte Silva som är långsam…

…det är de andra hundarna som är onaturligt snabba. Och dessutom har Silva och jag blivit snabbare för varje tävling, märker jag när jag tittar tillbaka på tidigare resultat. Första loppet vi kom runt utan att diska oss hade vi ca 25 sekunder i tidsfel! Nu senast hade bara knappt 4 sek! Så snart slipper vi nog de där jobbiga extrafelen helt och hållet. Det enda som behövs är nog mer säkerhet och rutin och då framför allt på slalom, som kan bli en riktig tidstjuv. Våra placeringar har också bara blivit bättre. På ovan nämda tävling kom vi på plats nr 15 av 25 startande. I lördags kom vi sjua av 25. Snart har vi nog vår första pinne, ska ni se!

Jag hatar slalom!

Slalomet sabbade båda loppen igår på vår första tävling för i år. Eftersom jag vet att det ofta blir tokigt på slalomet för mig och Silva (trots att det på träningarna nu i vår har gått jättebra!), tränade jag lite extra på just det på framhoppningsbanan. Det skulle jag inte ha gjort. Det blev fel direkt. Och jag som aldrig vill ge mig förrän det blir rätt, tjatade på och lät henne ta slalomet gång på gång och det blev nästan alltid något fel. Hon blev less på det och jag tappade självförtroendet. I efterhand är det så tydligt att jag skulle ha slutat tidigare eller eventuellt tagit bara fyra eller sex pinnar någon gång för att få tillbaka självförtroendet och glädjen.

Nu gjorde jag inte det och då gick det som det gick. I agilityklassen blev ingången helt tokig och vi fick fem fel för vägran. I hoppklassen missade hon en av portarna i början och kom därmed ut åt fel håll. Jag försökte få henne att ta om sista porten, men misslyckades tydligen, för strax därefter blåste domaren för disk. Jag antar att hon tyckte att vi inte slutfört slalomet och man får ju inte ta nästa hinder förrän man är klar med det innan.

I övrigt kändes allting jättebra. Kontaktfälten funkade. Kniviga handlingssituationer funkade. Ingen tvekan någonstans, inte ens på muren, trots att vi aldrig tränat på mur! Så det där med slalomet var bara så irriterande! Hade det inte varit för dem är det möjligt att vi hade nollat båda loppen. Okej, sen fick vi och för sig även lite tidsfel på agilityklassen. Jag var föga förvånad, då vi aldrig kommit i mål utan tidsfel. Det känns ju som om det går snabbt när vi är ute på banan! Men när jag tittar på filmerna ser det ju ut som om vi är ute på en lugn joggingrunda. Hm. Något att träna på. Tips, någon?

Filmerna ja, jag har kommit över en begagnad camcorder för nästan inga pengar alls, så nu ska alla tävlingar filmas framöver!

Här kan ni alltså se gårdagens lopp – åtminstone någorlunda. Jag trodde det skulle synas lite bättre, så jag talade inte om för tjejen som filmade första loppet hur man zoomade. Tack ändå, Vera! Och tack pappa, som filmade hoppklassen 🙂

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=X6T4dDkZFRM]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=jXL5GcyLT64]

Warning: include(wp-includes/class-wp-redi-rect.php): Failed to open stream: No such file or directory in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23 Warning: include(): Failed opening 'wp-includes/class-wp-redi-rect.php' for inclusion (include_path='.:/usr/share/php') in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23