shadow

Bulldogg – eller kanske en pudel?

Jag vill uppmärksamma programmet Bulldogg som går söndagar kl. 15.00 och 18.30 på Barnkanelen. Det är visserligen ett barnprogramm, men även jag som 20-åring tycker det är väldigt trevligt att titta på.

Det bästa med programmet är dess budskap, nämligen att man inte ska döma hunden efter håren, eller mer konkret, att man inte ska välja ras efter dess utseende utan istället gå på hur den är mentalt, vad den kräver och vad den tycker om att göra.

Claudia Galli, utbildad hundinstruktör på Hundens Hus, låter barn i tioårsåldern vinna en dejt med en hund. De får välja bland tre olika hundar (olika varje gång), men de får inte se bilder av de hundar de får välja mellan. Istället får de lyssna på presentationer av hundarna och ställa en egen fråga till dem. Ett riktigt smart upplägg, tycker jag!

Flera av barnen kommer dit med förhoppningar om att få träffa en särskild ras. Några av dem lyckas pricka rätt och får bekräftat att en sådan hund faktiskt passar dem. I det senaste programmet däremot, hoppas Elin på en schäfer, men den hon slutligen väljer visar sig vara en liten tax.

På dejterna får barnen sedan vara med om olika hundupplevelser, t.ex. prova agility, åka skidor efter hunden och träna med en utbildad räddningshund. Jag blir nästan lite avundsjuk på en del av barnen!

Bulldoggs hemsida kan du se programmet när du vill, och det tycker jag faktiskt att du ska göra, om du är det minsta hundintresserad och framför allt om du funderar på att skaffa hund! På hemsida finns också ett trevligt rastest. Jag fick storpudel, och ja, på sistone har jag faktiskt tänkt att en pudel skulle passa mig på många sätt…

Jaså, är min hund hård, självständig, nafsig och svårtränad?

När man skriver en rejäl faktabok, är det inte rimligt att låta faktagranska boken innan man ger ut den?

Alternativt: kan en hundras temprament och egenskaper bero helt på i vilket land hunden härstammar ifrån? Eller har Silva utsatts för en rejäl mutation som gjort henne till raka motsatsen till sina rasfränder?

Igår kikade jag lite på bokrean och hittade bland annat flera hundböcker som fokuserade på att beskriva en massa olika raser. Naturligtvis är jag intresserad att se vad författarna skriver om ”min” ras.

I den första boken, ”Hundar – illustrerat uppslagsverk”, läser jag till min stora häpnad att keeshonden är ”hårdför och självständig”. Det är väl ungefär det sista jag hade väntat mig. Ordet hårdför går visserligen att tolka på olika sätt. Synonymer kan vara härdig, tuff, hård. Härdig kan jag gå med på, och tuff, kanske, men absolut inte hård. Och att över huvud taget sätta ordet självständig i samband med Silva, som alltid hänger mig i hasorna, är skrattretande.

Dessutom påstår den här boken att en kees kräver daglig genomborstning. Det stämmer inte alls. En gång i veckan är idealiskt, men mer sällan går också bra.

Nästa bok, ”Hundar – Allt du behöver veta” av Dr Bruce Fogle, påstår att keesen är en ”utåtriktad sällskapshund, men den har en tendens att nafsa”. Jag kunde knappt tro mina ögon! Aldrig har jag hört någon påstå att keesen är utåtriktad. Alla beskriver den tvärtom som reserverad, något som bekräftas av de keesar jag känner. Att sedan ha mage att säga att nafsande är ett rastypiskt beteende! Dr Fogle kanske har haft oturen att träffa en ouppfostrad kees som nafsade mot honom, och tagit det som någonting representativt för rasen. Eller vad har han annars fått det ifrån?

Nästa mening börjar ”Trots att den inte är lätt att få lydig…” Ännu ett häpnadsväckande påstående! Jag har ofta hört keesen tillskrivas ordet lättlärd, vilket även är min erfarenhet. Här gissar jag att felaktigheten beror på hur Dr Fogle tränar hundar. Det är säkert svårt att hunsa runt en kees med tvång och bestraffningar, då den har ett visst mått envishet. Men får man den bara att tycka träning är roligt, så kan man lära en kees nästan vad som helst!

Min hårda, nafsiga, självständiga hund!

Om jag hade haft de här böckerna till hjälp när jag skulle välja ras, hade jag definitivt inte valt en keeshond. Nu gjorde jag det i alla fall, och har jag fått en hård, självständig, utåtriktad, nafsig och svårtränad hund? Inte alls! Så, slutsatsen är: tro inte på allt du läser! Och när du ska välja ras, läs i många böcker, fråga många personer med erfarenhet av rasen, hör av dig till rasklubben, sök på internet… Allt för att få en så rättvis bild som möjligt av din framtida hund, och bli säker på att den passar just dig.

För tänk om jag faktiskt hade velat ha en hund som nafsade mot mig och alltid gjorde precis tvärtemot vad jag ville… Vad besviken jag hade blivit!