shadow

Vårutflykt

Det här måste vara den varmaste dagen hittills i år! Riktig sommarvärme! Vad kunde då passa bättre än en utflykt? Jag tog med mig Nike och Silva till Sätra och Blåsippsbacken. När vi kommit hem fick även kaninen Jumjum årets första tur i koppel. Han njöt i fulla drag!

Löpmonstret är här igen!

Silva står på bakbenen och ser arg ut.
Det lilla monstret! (Ursäkta den suddiga, mörka bilden, men på resterande 2500 bilder såg hon för snäll ut...)

Silvas löpperiod närmade sig sitt slut och jag andades ut och tänkte att den här gången slapp vi hennes extrema stress i samband med löpet. Fantastiskt! Men tji fick jag. Det var den 21:a dagen sedan hon började och det borde alltså i princip vara över. Istället börjar hon uppvisa alla möjliga konstiga och sjukt jobbiga beteenden, t.ex:

  • Slickar på saker nästan hela tiden – mina byxor och mitt täcke är favoriterna. De här slick-ticsen dyker upp då och då när hon är stressad, men nu är det värre än någonsin!
  • Följer efter mig vart jag går och har jättesvårt att slappna av, särskilt på kvällen när det är dags att sova. Hon går runt i rummet och hittar på det ena otyget efter det andra, och det spelar ingen roll vad jag gör…
  • Juckar mot min säng när hon får tillfälle. Förra året gick det så långt att hon kissade i den! Usch! Nu har jag haft bättre koll och sluppit sådana incidenter – hittills i alla fall.
  • Slår dövörat till när vi är ute. Ska bara nosa och spana in andra hundar. Suck. Är det något jag verkligen hatar så är det hundar som låtsas som om man inte finns.
  • Är ännu mer rädd än vanligt, känns det som. Men det kanske beror på att det är svårare att avleda henne.
  • Lyfter på benet när hon kissar! Det är väl det enda i den här listan som inte är jobbigt, utan bara lite lustigt. Har aldrig sett henne göra det förut!
  • Försöker öppna ytterdörren när vi är inne och vägrar gå in när vi varit ute.
  • Hon har till och med börjat uppvakta kaninen i brist på hanar av sin egen art! Står långa stunder vid hans bur och skuttar och kråmar sig. Hon kunde inte valt ett mer ointresserat föremål för sina närmanden… Jumjum bara ligger stilla i spånet och tittar inte ens åt hennes håll.

Varje gång det blir så här tänker jag att jag bara måste låta kastrera henne innan nästa löp! Sedan när det är över så glömmer jag tydligen hur illa det är och tänker att det inte är värt alla pengar…

Kaniner

Förra veckan bodde jag för en gångs skull för mig själv medan resten av familjen var bortresta. När jag ensam hade ansvar för kaninen tog jag mig mer tid att umgås med honom. Jag gjorde en kompostgallerhage i anslutning till buren och tog med honom ut i koppel. Båda dera uppskattades förstås av lilla Jumjum, som tvingas spendera alltför mycket tid i sin lilla bur.

Av den anledningen är kaniner för mig ofta lika med dåligt samvete. De får komma ut ur buren för sällan, deras klor klipps inte tillräckligt regelbundet, de får inte nytt vatten tillräckligt ofta…

Att det blir så här är SÅ SYND, för egentligen är kaniner ett av mina absoluta favoritdjur. De är (med vissa undantag förstås) gosiga, sällskapliga, pigga och nyfikna. Ofta förvånas man över att de kan så mycket mer än man tror. Se bara på mitt tidigare inlägg med fascinerande kaninfilmer!

Mitt första husdjur, som jag fick när jag var i sjuårsåldern, var en kanin, en liten vit hermelin vid namn Tussie. Min syster fick en hon med, en rödbrun som döptes till Rosie. Tyvärr var det två väldigt skygga djur som kunde ta en evighet bara att få upp ur buren. Till råga på allt vísade det sig att Rosie inte var någon hona, utan en hane! Så plötsligt hade vi inte bara två kaniner utan fyra. Den ena ungen sålde vi, men lilla Gråvit fick stanna.

De här kaninerna var väl egentligen inte så värst roliga att ha. Ändå hade jag fastnat för kaniner och efter flera år, när bara Rosie fanns kvar av de andra (som bott utomhus), köpte vi Jumjum, en  dvärgvädurshane som skulle bo inne. Han var raka motsatsen till de andra kninerna. Trygg, kelsjuk, modig… Och dessutom tyckte han om paprika, vilket de andra alltid hade ratat!

Nu börjar Jumjum bli gammal och jag funderar på hur det ska bli när han inte finns kvar längre. Skönt att slippa det där dåliga samvetet förstås, men ändå väldigt tomt på något sätt…

Kanske blir det ingen ny kanin på ett tag, men när jag har tid och plats vill jag ha ett gäng gotlandskaniner. Som många av er vet så brinner jag för lantraser och gotlandskanin är just en sådan lantras, som behöver hjälp att bevaras till framtiden. Men det är inte bara därför jag gillar gotlännigen. De är lagom stora (ingen dvärgkanin men inte överdrivet stor), de är aktiva, friska och tåliga och de finns i alla tänkbara färger.

Nej, nu tror jag att jag ska gå och plocka upp den lilla långöringen ur buren en stund!

Varför ha hund, när det finns kaniner?

Det kan man faktiskt fråga sig. Det är nämligen så att nästan allt som man kan göra med en hund, kan man göra även med en kanin. Se själva:

Apportering:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=LVo3t6tU6oU&playnext_from=TL&videos=5ydinuS249Y]

Agility:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=-6m5eBK0W3k]

Coola tricks:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=hgDHWLyztCI]

Och till och med freestyle:

[youtube=http://www.youtube.com/v/qe56Glcybqg&hl]

Det är heller inte bara hundar som visar tillgivenhet genom att slicka dig i ansiktet:

[youtube=hhttp://www.youtube.com/watch?v=x8BuCb13EGY]

Vår kanin Jumjum kan snurra, hoppa över hinder, putta på en boll, hoppa upp i knät och pussas, men det här inspirerade mig till att träna honom mera!

Jag skäms!

Samma kväll som jag postade det senaste inlägget, insåg jag att den dagen var lilla Jumjums födelsedag! Min rara kanin fyller sex år och jag tänker bara på bloggens årsdag. Fy på mig! Jag gick genast upp ur sängen för att klappa honom och ge honom en smaskig majsring. Här kommer lite bilder på födelsedagsbarnet.

Black & white-färgad vädurskanin sedd framifrån.
Jumjum när han inte var året ens.
Flicka med vädurskanin i koppel bland mossiga stenar.
Berenike ute i skogen med Jumjum
Baken av en kanin som klättrar bland massa saker i ett skåp.
Det kanske finns något gott inne i skåpet!
Warning: include(wp-includes/class-wp-redi-rect.php): Failed to open stream: No such file or directory in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23 Warning: include(): Failed opening 'wp-includes/class-wp-redi-rect.php' for inclusion (include_path='.:/usr/share/php') in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23