shadow

Hej igen!

Efter otaliga påtryckningar från en viss person, känns det som om det är dags att återuppta bloggandet igen. Det är ju faktiskt sant att det inte är jul längre, och då ska det kanske inte ligga ett julkort högst upp bland inläggen.

För att orka blogga lite oftare ska jag försöka släppa på kraven jag har på mig själv att varje inlägg ska vara genomtänkt, fyndigt etc. utan skriva lite mera om vad som händer i vardagen. Det har t.o.m. flera av er önskat i min enkät. (Om du inte redan gjort det, fyll gärna i enkäten så att jag bättre kan anpassa bloggen efter era önskemål!)

Ska försöka sammanfatta vad som rör sig i mitt huvud just nu:

En dator som någon sitter vid.
Webbsäker!

Utbildning. Jag är inne på sista terminen på webbredaktörsprogrammet. Jag har lärt mig mycket och generellt varit väldigt nöjd med utbildningen. Känns ändå ganska skönt att det lider mot sitt slut. Har funderat lite på vad jag ska göra nästa termin. Eventuellt blir det så att jag studerar på halvtid, för att det är roligt och för att få studiemedel. I så fall är jag väldigt sugen på en kurs i avancerad fotografering och bildbehandling.

Företag. Resten av tiden planerar jag att så smått börja starta en egen firma. Jag tänkte syssla med olika former av uppdrag inom media och konst, allt från att göra hemsidor och logotyper till att måla tavlor och konstruera korsord (måste ha omväxling för att trivas!). Känner mig totalt främmande för allt som har med företagande att göra och som vanligt kan jag skatta mig lycklig som har en otroligt snäll, tålmodig och kunnig mormor! 🙂

En tjej som sitter på en vit häst.
Vero i sitt rätta element.

Vero! Min älskade syster drar till Tyskland nästa vecka för att jobba med hästar. Hon blir borta ett halvår! Kommer sakna henne förfärligt, men nu får jag åtminstone ha min plats i soffan ifred! Lycka till!

Ett litet rött hus bland lummiga träd.
Studentlya?

Flytta. Det känns som om det börjar bli dags att flytta hemifrån. Men som vanligt kan jag inte bara göra som alla andra. En lägenhet i stadsmiljö känns inte rätt för fem öre, så nu ser jag mig om efter någon liten stuga eller liknande att hyra. Helst inom rimligt avstånd från Stockholms-området.

En gammal bil målad med blommor och med blommor i motorhuven.
Bilglädje!

Körkort. Äntligen, efter över fem års övningskörning, har jag fått mitt körkort. Den senaste tiden med alla hundtävlingar och -träningar, har jag helat iden känt behovet växa och jag kan inte beskriva hur otroligt bra det känns att äntligen ha fixat det.

Vinterenergi!

Hundträning. Under vintern har Silva varit fantastiskt pigg och energisk och i början av vintern bestämde jag mig för att ta till vara på det och träna massor. Tyvärr kom influensa, hälta, skotträdsla och lite andra saker ivägen, så utöver agilityträning i ridhus (som gått väldigt bra!) har det inte blivit så mycket träning alls. Men nu ska jag försöka ändra på det, för i vår SKA vi starta i lydnad. Jag har gått och segat alldeles för länge med lydnadsträningen, precis som med övningskörningen.

Att lära sig att leka

Jag har just haft ett mycket roligt och givande träningspass med Silva.

Det började med att jag kände mig urless på att man aldrig kan vara säker på om hon för tillfället går att belöna med lek eller inte. På förmiddagens lydnadsträning gick hon ett snyggt fotgående. Jag slängde iväg en boll, för det senaste halvåret ungefär har hon trots allt ganska ofta blivit glad för kastade bollar. Men nu låtsades hon inte ens se tennisbollen som for iväg genom luften. Hon bara nosade i marken och verkade hoppas att det skulle ha ramlat ur någon liten godissmula ur fickan samtidigt som jag drog upp bollen. Vilket det inte hade, då bollen suttit i en separat ”bollhållare”. Inte särskilt bra belönat fotgående, alltså.

Så när jag kom in igen satte jag mig vid datorn och googlade på ”lekutveckling”. Bland annat hittade jag denna suveräna artikel på Fanny ”Klickerklok” Gotts blogg, som jag läser ibland. Efter att ha fördjupat mig i den och i några andra texter satte jag igång med Silva, som så många gånger fått heta tråkmåns just på grund av sitt bristande lekintresse. Jag tog fasta dels på att starta varje pass med lek och att lägga in små lekpauser då och då i passet, och dels på att uppmuntra gripande och drag i annan träning. Så här såg passet ut:

Jag väckte den sovande Silva med ett käckt ”upp och hoppa!”. På en sekund var hon pigg som en mört och skuttade glatt med mig ut i tamburen. Där plockade jag ner hennes favoritleksak från hyllan, nämligen en gummiboll i ett snöre. (Observera att här är det snöret som är det roliga, bollen är bara där för att ge snöret lite tyngd och styrsel, anser Silva!) Eftersom vi ännu inte gått dagens längre promenad hade hon nog lite myror i benen, så hon var genast med på noterna, tog tag i snöret och drog för kung och fosterland.

Favoritleksaken

Tanken var att bara hålla på en pyttekort stund, men Silvas intensiva lek var så förstärkande för mig att jag höll på lite längre än så. Snart låg hon på golvet och ville inte längre. I vanliga fall skulle jag ha gett upp ganska omgående, men nu hade jag läst att det var precis vad man inte fick göra. Och hör och häpna, efter att jag sprungit omkring med snöret och fånat mig ett tag, for hon faktiskt upp igen och började leka nästan lika intensivt som innan. Då passade jag på att ta ifrån henne leksaken innan hon tappade gnistan igen. Tidigare har jag avslutat med loss-kommando och en godbit. Nu har jag förstått att det är mycket bättre att behålla fokus på leksaken, så att hon tycker det är synd att den försvinner.

Jag har länge velat lära Silva att hämta något ur ett skåp, inklusive att öppna och stänga skåpet. Nu passade den övningen väldigt bra, då det ingår både drag (dra i snöre för att öppna skåpet) och bärande. Själva öppnandet kunde hon sedan tidigare och det tycker hon är riktigt roligt. Nu övade vi in resten av delbeteendena och började sätta ihop det. Lekpauserna som jag la in då och då gick utmärkt. Jag hade inte trott att hon skulle visa något som helst intresse för leksaken, när hon nyss blivit serverad frolic ur min hand, men där hade jag fel! Hon kampade hur bra som helst!

Framöver ska vi alltid träna efter detta mönster (eller nja, kanske bara inomhus till en början – utomhus är det för stor risk att jag faktiskt inte får igång henne hur mycket jag än försöker – men om ett tag hoppas jag att det ska gå på de allra flesta ställen). Vilken dröm för en klickertränare att i alla situationer kunna välja mellan godis och leksak allt efter vilket som passar bäst för det aktuella beteendet, och inte behöva hålla sig till bara det ena, eftersom det är det enda hunden accepterar.

Pinnar kan vara roliga, men de ska vara i rätt storlek! 😉

Massa träning

Två dagar innan Solna-Sundbybergs BK:s agilityhandlingskurs skulle börja mailade Linda, instruktören, och frågade om jag inte skulle hoppa på den. Så då gjorde jag det! Ett kurstillfälle av tre (långa) har varit hittills. Silva var enda medium-hunden, resten var large. Det som var svårt för de stora hundarna klarade Silva relativt lätt, medan vi hade mer problem med annat. Roligt var det i vilket fall som helst!

En av de andra deltagarna var Karro, som har företaget Dogparty där jag gått på drop-in-kurser. Nu har vi börjat träna agilityhandling en gång i veckan för att repetera det vi gör på kursen. Mycket trevligt att få träna med ordentliga agilityhinder utan att behöva åka buss en timme innan och en timme efter!

Silva var ovanligt lat  igår på vår första sådana träning (kanske för att vi inte brukar träna på förmiddagen…) och var mest intresserad av min jacka som jag slängt på marken… Jag saknar ofta den där riktiga energin som man ser hos de flesta agilityhundar (även om den visst skymtar fram då och då!)… Men vi lärde oss ändå en hel del! Jag började t.ex. tänka mer på var jag placerade fötterna och genast gick det mycket bättre!

På handlingsträningen. Foto: Karolina Sandgren
På handlingsträningen. Foto: Karolina Sandgren

Samma Karro har arrangerat en lydnadsträningsgrupp som kör igång på onsdag nästa vecka. Det ska bli hemskt roligt att komma igång på allvar med lydnadsträningen! En trevlig grupp verkar det vara också! Den intresserade kan spana in vår gemensamma blogg, http://lydnadsgruppen.bloggproffs.se.

För att jag ska komma framåt i träningen har jag låtit mig inspireras av Karro (se hennes (Spejas) blogg i länklistan till höger!) och satt upp mål inom de tre grenar jag tänker satsa på de närmaste åren. Kika på dem under fliken ”Mål” i överkanten här på bloggen!

Här ser hon i alla fall pigg och energisk ut! :-)
Här ser hon i alla fall pigg och energisk ut! 🙂 Foto: Karolina Sandgren