shadow

Stor och liten

Förra veckan var jag och syrran och passade en gård i Åtvidabergs-trakten medan ägarna var på semester. Där fanns hästar, hundar, katter, får och höns. Så nu tänker jag ägna några blogginlägg framöver åt att redogöra för vad jag tänker om dessa olika djur (och kanske några till) och vad jag själv skulle vilja ha för sådana.

Eftersom hundar är och förblir mitt favoritdjur, tänkte jag börja med dem. Men trogna bloggläsare känner redan till min syn på hundar och vad för sorts hund jag skulle vilja ha i framtiden, så istället tänkte jag babbla lite om något som jag haft anledning att fundera en del över de senaste veckorna: olika storlekar på hundar.

Troll och Casper

Hundarna på den här gården var en bouvier (samma ras som Wilda, alltså) och en blandras i ungefär samma storlek (se ovan). Veckan innan Åtvidaberg passade jag ju lilla dvärgpudel-Jerrie. Innan dess var nog Silva den minsta hunden jag haft hand om. Innan dess har jag också ofta känt att Silva är både för liten och för stor på samma gång, lite ”varken eller”, men nu börjar jag allt mer tycka att hon har den ideala storleken.

Och hur kommer det sig?

Stora hundar

Flest nackdelar kommer jag på med stora hundar (även om alla punkter inte behöver vara särskilt problematiska, det mesta beror ju trots allt på tycke och smak!):

  • Det är opraktiskt (de tar t.ex. mycket plats i bilen/bussen)
  • Det är dyrt (de äter mer och kräver större storlekar av t.ex. halsband, koppel och täcken)
  • Fler blir rädda för dem (det beror förstås inte bara på storleken, men en stor hund som skäller eller hoppar är naturligtvis läskigare än en liten, och det kan vara ganska jobbigt att t.ex. ha gäster som är rädda för ens hund)
  • Det krävs mer av hund och ägare (det är jobbigare om en stor hund drar i kopplet, hoppar, försöker stjäla mat, gör utfall etc. så även om en liten hund inte heller ska göra sådana saker, är det ännu viktigare att ha god vardagslydnad och förebygga problembeteenden på en stor)
  • Det tar tid (det tar ofrånkomligen längre tid att bada, borsta och visitera en stor hund än en liten)
  • Det är tålamodskrävande (det kanske bara är jag, men jag tappar snabbare tålamodet med stora hundar, och får oftare känslan av att kämpa mot än med hunden, liksom behöva ”hävda sig” – synd men sant!)
  • Familjens barn kan inte gå ut själv med dem (om de inte är väldigt väluppfostrade!)

Sen finns det självklart fördelar också, som att det kan kännas tryggt, själva känslan att ha en stor hund och ”något att ta i” och att de kan bära och dra tyngre saker och hänga med på t.ex. en cykeltur utan att man behöver hålla nere farten för hundens skull (så till vida hunden inte är så tung att den mår dåligt av att springa längre sträckor…).

Stora hundar som drar i kopplet kan vara lite påfrestande... Foto: Veronica Dunér

Små hundar

Fördelarna med små hundar är förstås desamma som nackdelarna med stora hundar fast tvärtom, eller hur jag ska säga… Dessutom är det mysigt att kunna plocka upp den i famnen och ha den i knät. Men det finns även flera nackdelar:

  • Man tror hela tiden att man ska snubbla över dem eller trampa på dem
  • Det är lätt att glömma att hunden förmodligen kan sånt som större hundar kan (kom t.ex. på mig själv med att bära upp Jerrie på bussen bara för att det gick, men när jag lät henne försöka själv gick det ju alldeles utmärkt)
  • De kan i princip inte dra eller bära något (?)
  • De hinner antagligen inte med att springa bredvid cykeln (men kan å andra sidan åka cykelkorg :))
  • De flesta små raser ger mer intryck av sällskapshund än hund man jobbar med (vilket jag personligen inte gillar – sen det finns ju många undantag också)
Det är lätt att ta små hundar lite oseriöst... Foto: Berenike Dunér

Mellanstora hundar

Jag kan faktiskt inte komma på något direkt dåligt med en mellanstor hund, mer än mildare varianter av nackdelarna med stor respektive liten. Så, även om det är roligt att som omväxling ha hand om både dvärgar och bjässar, är jag glad att jag valde en hund på 42 cm/16 kg. Visst är det så att mellanstora hundar är lite ”varken eller” i vissa fall. Men mer korrekt vore nog att säga att de är ”både och”!

Min perfekta hund!

Agilityträning för två

Det har blivit mycket agilityträning på sistone. Dels har jag köpt ett riktigt slalom, som på alla sätt är bättre än mitt hemgjorda. Med hjälp av det började jag i stort sett om från början med Silvas slalomträning, eftersom att det gått så dåligt på sistone. Hon var riktigt duktig och jag kunde öka svårighetsgraden snabbt. Hon verkade också tycka att det var otroligt kul.

Silva springer slalom
Foto: Karolina Sandgren

Så inför helgens tävling på hemmaplan borde jag ha känt mig lugn. Men minnet av alla vårens misslyckanden med just slalom, var jag ändå lite spänd inför mötet med de tolv gula pinnarna. Så gick det som det gick också: slalom-fel i båda loppen, varav ett ledde till disk och det andra till fem fel.

Det andra loppet kändes mycket bra i övrigt. Silva var riktigt framåt och följsam och gjorde allting rätt. Slalomet var det enda felet vi fick i det loppet. Jag försöker att inte tänka på att vi antagligen hade haft en god chans att få en pinne om det inte varit för det avskyvärda slalomhindret. Okej, inte avskyvärda. Det roliga och mycket utmanande hindret som vi med gott mod ska träna vidare på tills vi ska ut på tävlingsbanan nästa gång! Man måste vara positiv! 🙂

Vid sidan om all slalomträning har jag även börjat träna agility med Wilda. Jag har länge längtat efter att få träna en till hund från grunden, eftersom Silvas grundträning var ganska slumpmässig och ogenomtänkt. Vi har hittills tränat olika grundövningar som handtarget, kontaktfältsbeteende, cirkelträning, släppkommando och stanna kvar. Wilda lär sig fort och är väldigt rolig att jobba med.

Wilda

Badpromenad

I det här underbara sommarvädret kunde vi inte göra annat än att gå ner till sjön, jag, Nike, Silva och Wilda. Det blev en riktigt mysig promenad med mycket lek och bus.

Bildbomb

Här kommer dagens bildskörd från en promenad med myshundarna.

Snön är förlåten

Nu tycker jag om snön igen. Den stora mängd ny snö som föll i förrgår i kombination solen som börjar piggna till, är helt enkelt oemotståndlig! Jag gick en lång, mysig promenad med Silva och Wilda idag och släppte dem lösa i en park. Jag vet inte om Silva var så förtjust idet. Hon försvann nästan i snön och hade uppenbara problem att ta sig fram. Men Wilda var i alla fall härligt glad! Så här såg det ut:

 

 

Sista promenaden med Wilda…

Ja, bara för den här terminen, men ändå. Det har varit trevligt med lite extra sällskap på promenaderna. Det är mycket mer spännande att gå med två hundar. Än hittar den ena på något, än den andra. Och däremellan kan man studera hur de interagerar med varandra. Lite sugen blir man på att skaffa en till hund. Men det finns förstås nackdelar med det också.Och de nackdelarna behöver jag inte ens tänka på så länge jag bor kvar hemma, för några fler djur kommer inte in i det här huset…

Idag var syrran snäll och tog några bilder av mig med båda hundarna.

Jag, Silva och Wilda
Jag, Wilda och Silva
Jag, Silva och Wilda
Mysvovvar...
Jag, Silva och Wilda
Oftast drar de inte så här mycket..!
Jag, Silva och Wilda
Wilda är stor...

Höstbilder

Nu är vintern här med frost och kyla, om än ingen snö. Jag kan se tillbaka på en riktigt trevlig höst. Här är lite bilder från de senaste månaderna.

Wilda

Jag har fått en till ”promenadhund”; grannhunden Wilda, en bouvier des flandres, som endast är en dag yngre än Silva. Hon får följa med mig och Silva på promenad torsdagar och fredagar. Här är några bilder från igår, precis innan det började regna.

Mer rädsleträning

I söndags var jag och såg på en agilitytävling på SBK Sthlms avd. Åh vad sugen jag blev på att själv tävla! Det hela ledde till att jag, så fort jag kom hem, ansökte om medlemsskap i Sveriges hundungdom, som innebär att jag även blir medlem i Solna-Sundbybergs BK. Nu ska vi bli aktiva som bara den, Silva och jag!

Med rädsleträningen går det bara bra! I veckan tränade vi för första gången med en kille, och visst var det läskigare än med de tjejer vi tränat med innan, men det slutade med att Silva helst ville följa med honom hem istället för mig!

Som jag nämnt tidigare ska jag börja rasta dobermannen Kalle några dagar i veckan. Nu har hans matte och jag kommit överens om att som en del av min lön ska hon hjälpa mig med träning av Silva.idag var vi ute och gick i området och jagade människor. Hon ger instruktioner och konverserar medan jag kan koncentrera mig på Silva. Känner mig supernöjd med detta! Mängdträning är viktigt och på det här sättet blir det betydligt mer än de gånger jag lyckas hitta personer jag kan instruera i förväg. (Det är nödvändigt då jag vill börja med att stå en bit bort med Silva.)

Jag har även köpt en canvasbur och börjat träna henne att ligga kvar i den vad som än händer. Målet är att hon ska gå dit när det kommer gäster och ligga kvar tills hon är någorlunda lugn och jag hunnit säga åt gästerna hur de ska bete sig mot henne för att inte skrämma henne. Hon har snabbt insett värdet av att ligga i buren (rätt som det är dyker det ju upp smarrig burkmat!) och hon kan ligga kvar när man lockar med godis och leksaker och även när det är andra hundar i närheten (hon låg i den på agilitytävlingen, bl a). Betydligt svårare lär det vara att stanna kvar trots att hon är rädd. Det ligger så djupt rotat i henne att springa fram och skälla på det som är läskigt. Nåja, vill man så går det!

Om lösa hundar

En och annan som har sina hundar lösa har tydligen även en skruv lös någonstans. På sistone har väldigt många lösa hundar sprungit fram till Silva. Här om dagen dök en hel flock med vinthundar upp, livligt skällandes, och samlades kring min tös som förvirrat försökte backa undan. En annan gång var det två små tibetanska spaniels som – långt utom synhåll för sin husse – hängde oss i hälarna genom halva skogen.

Jag kan bara inte förstå varför såpass många hundägare vind för våg släpper fram sina hundar till alla de möter. De kan inte veta ifall det är en rädd, aggressiv eller sjuk hund eller för den sakens skull en hund, som liksom Silva för någon vecka sedan, rullat sig i skit.

Vissa verkar faktiskt inte bry sig om sin egen hunds säkerhet. Matten till en hanhundsaggressiv dobermannhane (som jag för övrigt ska bli ”reservrastare” åt) berättade här om dagen för mig om hur hon gick till rastgården för att Kalle, som han heter, skulle få springa av sig. Det var redan en hund där – en goldenhane. ”Släpp in honom du”, sa dennes ägare. Kalles matte berättade att Kalle var aggressiv mot andra hanar, men goldenmatten insisterade: ”han ser så snäll och glad ut, han vill bara leka!”. Så Kalles matte släppte fram sin hund till staketet så att de båda fick nosa på varandra. Kalle exploderade. Förhoppningsvis var goldenmatten glad att hon inte lyckats få sin vilja igenom…

Warning: include(wp-includes/class-wp-redi-rect.php): Failed to open stream: No such file or directory in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23 Warning: include(): Failed opening 'wp-includes/class-wp-redi-rect.php' for inclusion (include_path='.:/usr/share/php') in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23