Jag har lagt märke till en lustig statistisk aspekt på mitt tävlande. Hittills har vi varit på åtta tävlingar med 1-3 lopp på varje och det slår aldrig fel!
När någon ur familjen tittar på diskar vi oss, när ingen familjemdlem är där, kommer vi runt banan (i åtminstone majoriteten av loppen). Alltid!
Vissa gånger har anledningen varit uppenbar, t.ex. har Silva fått syn på husse utanför planen och sprungit dit istället för att ta hinder. Andra gånger kan det kanske möjligen ha berott på någon känsla hos mig, som att jag vill visa mig duktig. Fast i så fall är det undermedvetet! Värt att fundera över.
På gårdagens kvällstävling på Väsby BK följde ingen ur familjen med och följaktligen klarade vi oss undan diskningar. Däremot är jag långt ifrån nöjd. Bland annat kärvade slalomet i båda loppen. Jag behöver väl inte återupprepa att jag är otroligt trött på det hindret? Det blir inte heller fel på samma sätt varje gång, så jag kan inte räkna ut något smart sätt att träna det.
Festligt, jag upplevde samma sak med Ingemar Stenmark. Så fort jag tittade på hans åk på TV åkte han antingen ur eller kom urdåligt. Annars lär han ju ha vunnit hela tiden…
Det som kostar mest för idrottarna är inte skor, träningsredskap eller resor till och från tävlingar.. det är idrottspsykologerna. Folk har sakta men säkert börjat förstå hur viktigt tänket är för att resten av människan ska må bra och prestera väl, idrottare har vetat detta väldigt länge.
Vi hundägare har precis börjar grotta i det kognitiva beteendet och hur det spelar in i träning och tävling av våra hundar.
Jag tror stenhårt på KBT! När jag går in på lydnadsplan med tanken att jag måste prestera och att alla tittar så slutar det med att jag gör fel som jag VET är fel, men jag kan bara inte begripa varför jag upprepar dessa.
När jag går in på plan med tänket att jag har skrivit upp mig på tio tävlingar till i sommar och denna spelar ingen roll, se det som en träning och en chans att läsa min hund.. då blir det prispall.
Du behöver komma över en ströskel i ditt tänk, och det gör du nog bara genom att fortsätta tävla tävla tävla för du kan bara arbeta med det problemet när du ställs inför tävlingsstressen tror jag.. inte när du tränar ensam på plan. Då har du inte stressen i huvudet. *
* Självklart kan Silva träna på slalomet utan tävlingsomgivningen, men jag tror att den största spärren bara går att bearbeta ute på tävlingsplan och den sitter uppe i tankeverkstan 😉
Så sant det du säger! Är också övertygad om att tankarna innan kan vara avgörande! Fast just slalomet tror jag inte att det är just tävlingssituationen som är problemet, för den senaste tiden har det gått uselt även på träning. Men vi kämpar på, och fyra pinnar tar hon i alla fall väldigt säkert nu 🙂