shadow

Slöjd på hösten och hela året

Närbild av rosor tillverkade av röda och gula lönnlöv

Det är bra trevligt med höst, ändå! Och även om de flesta blommor vissnar bort den här tiden på året, kan man även passa på att tillverka lite nya! De här rosorna är tillverkad av nerfallna lönnlöv, som det ju finns gott om den här tiden på året.

Idén fick jag på den fantastiska bloggen 365 saker du kan slöjda, där det dyker upp ett nytt slöjd-/pysseltips varje dag, året om! Där kan du läsa om allt från hur du stickar en vante till hur du binder en bok, eller som sagt hur du viker rosor av höstlöv. Väl värt ett besök!

Lönnlövsrosor i vas på rödrutig duk

Nålbindning

Igår var jag på kurs i nålbindning arrangerad av Lovö vävare. Nålbindning är en mycket gammal hantverksteknik som jag länge varit nyfiken på.

Ordet nålbindning har bara använts sedan 1970-talet. Innan dess sa man att man sydde, sömmade, nålade, band eller knyttade. För det är just syr man gör. Med hjälp av en nål i ben eller trä binder man ullgarn till en struktur som i viss mån liknar den man får när man stickar eller virkar. När bindningen är avslutad valkar man vanligtvis sitt alster, för att göra det tätare, varmare och hållbarare.

Det finns flera exempel på riktigt gamla fynd av nålbundna sockor och vantar. Det äldsta är en egyptisk socka från 400-600 f.Kr. I Norden har tekniken varit känd åtminstone sedan vikingatiden, medan svenskarna började sticka först under 1600-talet. Ett par nålbundna vantar blir alltså ett utmärkt komplement till mina medeltidsdräkter!

Garnnystan och påbörjade nålbindningsalster i brunt och vitt, varav ett med nål i.
Mina första försök.