shadow

Framsteg vid torpet

Hela sommaren kändes som ett enda långt leta efter och vänta på hantverkare av olika slag, men nu börjar det äntligen hända grejer!

I torsdags satte takläggarna igång. De ska byta ut det amatörmässigt pålagda, läckande plåttaket mot vackert begagnat lertegel. Jag har beställt massiva, kilsågade furuplankor som ska in på nedervåningen när det gamla fuktskadade golvet är utrivet.

Igår hade jag dessutom besök av en arborist. Hon gjorde ett fantastiskt jobb med beskärning av de stackars gamla äppelträden och fällning av ett flertal mindre granar som bidragit till att skugga den gamla åkermarken. Själv gallrade jag syren tills jag stupade ungefär, för att det ena äppelträdet skulle få mer ljus.

Dessutom ska jag vitalisera träden, dvs gräva upp gräset runt omkring dem och fylla på med mull. I år har jag bara kunnat skymta några enstaka äpplen på grenarna, men nu hoppas jag att den här behandlingen ska göra susen inför kommande säsonger!

Risigt äppelträd med snårig kronaRisigt kråkbo till äppelträd…

Arborist mitt i äppelträdets kronaArborist i arbete.

Beskuret äppelträdBetydligt glesare träd med framtidsutsikter!

 

Fuskbygge à la 30-tal?

Jag sitter på golvet och drar ut spikar ur golvplankorna.
Vardagsrumsgolvet. Masoniten satt fast med hundratals små spikar som blev kvar i golvplankorna och måste dras ur en och en. (Foto: Henrik Dunér)

Det ena ger det andra. För att kunna flytta in i mitt torp måste jag veta att det inte är mögel eller hussvamp i grunden, vilket det finns misstankar om. För att kunna kontrollera den saken måste en golvlucka tas upp, alternativt hittas under alla lager av golvskikt. För att kunna göra det måste sanerare ta bort de asbeststinna plastmattorna. Det har de nu gjort – delvis.

Sanerarna hörde aldrig av sig för närmare instruktioner, utan gissade sig fram till vad som skulle göras. Klädkammaren, där det verkar vara störst chans att finna en lucka, lät de bli. Ännu inga definitiva svar om skador, alltså. Och inga fler ledtrådar kring den fantasieggande uppgiften om att någon ska ha bott i en jordvåning under huset.

Jag och pappa var där igår och tog bort masonitplattorna som låg under plastmattorna. Någon av alla hantverkare jag haft i huset antydde att jag kunde hitta ett fint gammalt skurgolv under masoniten. Det visade sig dock inte stämma. I vardagsrummet låg ohyvlade och obehandlade furubrädor. I köket och farstun låg smalare bräder som var slitna på ett allt annat än charmigt sätt. Definitivt inga originalgolv. Under ett av fönstren fanns dessutom ett rejält hål rakt genom golvet!

Hade det varit lite större skulle vi över huvud taget inte behöva ta upp någon lucka, och det hade förstås varit positivt, men nu kändes det enbart olustigt. Träet runt om var fuktigt och skört. Hålet var igenstoppat med några bitar av okänt material. Det tyder på att någon upptäckt hålet, men inte gått till botten med problemet utan bara sopat det under mattan – bokstavligen.

Eftersom masoniten var oskadd verkar det nästan som om hålet funnits redan då masoniten lades, kanske redan på 30-talet då användningen av masonit exploderade. Men kan någon vara så dum att de lägger masonit och plast på ett skadat golv och tror att allt är bra?

Smala, mörknade golvplankor i köket
Köksgolvet. Här ser det rätt fint ut, men det var det inte. (Foto: Henrik Dunér)
Brädgolv med hål i.
Hålet i köksgolvet.

Den okända renoveringsfaran

Nåja, det är möjligt att det finns ett flertal renoveringsfaror som få känner till. Den här gången tänker jag dock på asbest.

För att minska risken för fuktskador i grunden och för att skapa en mer genuin känsla blir något av det första jag gör i huset att riva ut de gamla plast- och heltäckningsmattorna. Det hade jag tänkt som en grej som var relativt lätt att ordna på egen hand: billigt och utan väntan på uppbokade hantverkare.

Men så fick jag mer eller mindre av en slump reda på att i äldre hus kan det finnas asbest i plastmattor och lim. Det var bara att punga ut 1.500 för att få mattorna analyserade, och visst innehöll dem asbest! Så nu ryker ytterligare 15.000 för att få ut mattorna, vilket kan ske först nästa eller nästnästa vecka.

Asbest är en långfibrig mineral som under en lång period på 1900-talet användes som brandskyddsmaterial i allt från kakelfog till arbetskläder. Den farligaste varianten förbjöds 1976, då man kommit underfund med att dammet som yr upp vid hantering kan tränga in i lungorna och orsaka farliga sjukdomar (asbestos, malignt mesoteliom och lungcancer). Totalförbud kom 1982. På grund av de stora riskerna ska rivning av material innehållande asbest utföras av personer med särskild utbildning.

När det här kommer på tal visar det sig att många själva rivit t.ex. gamla plastmattor och först efteråt fått reda på riskerna. En enda matta i ett litet rum kanske inte avger tillräckligt med asbestdamm för att orsaka några större skador, men ivriga hemmafixare som river golv efter golv utsätts ovillkorligen för överhängande risker. Eventuell sjukdom bryter ut först efter 20-40 år, så det går heller inte att avfärda med att ”det gick bra, jag mår ju fint”.

Därför – sprid kunskapen och tipsa människor i renoveringstagen om att analysera äldre material före rivning. Visst, det blir en extra kostnad, men livet är alltid mer värt!

Vit pinnstol med dyna i hörn
Plastgolv i köket. Det övre är förmodligen från 80-talet, men det låg ytterligare en plastmatta under, så det var den eller limmet som innehöll asbest.