För ett par år sedan var jag övertygad om att det inte växte kantareller i skogarna här omkring. Jag traskade ju runt där med hunden nästan varje dag, men aldrig att jag hittat vare sig trattkantareller, bleka kantareller eller gula kantareller – nej, inga ätliga svampar över huvud taget, faktiskt.

Så en dag när jag och systra mi var ute för att plocka lingon, snubblade vi plötsligt över en hel drös trattkantareller. Lingonen hade däremot någon annan hunnit lägga vantarna på före oss, så det var bara att fylla bärburkarna med svamp! Under dagarna som följde upptäckte jag att hela skogen var full av trattkantareller. Fantastiskt! Men gula kantareller, det fanns definitivt inte. Där gick gränsen. Inte i våra skogar!

Så en dag … Ja, ni anar vart jag är på väg. Jag var ute för att leta trattkantareller med syster modell mindre och en vän till oss. Plötsligt sätter sig vännen, som plockat svamp många gånger förut, på knä på marken och säger med världsvant lugn: ”Titta, kantareller!” Sannerligen: riktiga, klargula små kantareller! Och sedan dess har jag förstås hittat även gula kantareller då och då, även om de inte finns i ett sådant överflöd som trattisarna. Det gäller bara att ha rätt ögon på.

Nu har dessutom min kusin med flickvän, som för tillfället befinner sig i Morgongåva, rapporterat att det finns rikligt med kantareller i skogen kring mitt blivande hem. (Oj, sådant kanske man inte ska tala om på en offentligt tillgänglig blogg??) Låter i alla fall synnerligen lovande inför helgens besök i torpet! Kanske dags att lära Silva söka inte bara trattkantareller utan även deras gyllene släktingar?