shadow

Stora och små drömmar

Stuga med adventsstjärna lysande i fönstret, snö och mörker runt omkring.
Ljus i mörkret

Bara det att äga ett litet torp med skogen in på knuten var länge en dröm för mig, men i och med att den besannades har även flera smådrömmar blivit verklighet.

Den första var att hugga min egen julgran, att – gärna på egna marker – traska runt och utse det bäst lämpade exemplaret, fälla den och sedan dra hem den på en kälke. Nu blev det visserligen till att såga i stället för att hugga, och någon kälke har jag inte, men trädet i fråga stod på min gamla åkermark och allt gjorde jag med egna händer, från första sågtaget till upphängningen av den sista garntomten. Och det kändes precis lika bra som jag föreställt mig – lite som när man står med en färdig mössa tillverkad av något som från början bara var lite ludd på min egen skrutthund. Det är helt enkelt något visst med att göra saker från scratch.

Gran som ligger i snön
Nyhuggen gran
Granen på plats
Granen på plats

Dröm nummer två var i all sin enkelhet att åka spark. Lite märkligt tycker jag, att jag aldrig gjort det förut, men i somras hittade min kusin en spark ovanpå innertaket i mitt uthus och i söndags var det äntligen lämpligt väglag för en provtur. En aning rostig och ranglig var den allt, efter att ha stått på en fuktig förrådsvind vem vet hur många år, men tjo vad det gick i backarna! Även här blev förväntningarna infriade!

Till och med Silva, som suckar högljutt varje gång jag tar fram cykelspringern och låter henne springa med bredvid cykeln, tyckte det var hur livat som helst att springa bredvid en spark. (Kanske vädret var en viktig skillnad? Hon blir fantastiskt mycket piggare när det är snö och kallt. Mitt superpraktiska Roamer Leash, som är både elastiskt och går att knäppa fast runt midjan gjorde det både roligare och enklare att ha hunden med.)

Bästa priset!

En enda gång hann Silva och jag tävla i rallylydnad innan hon fick sin artros konstaterad och började gå på doping-klassad medicin. Jag var väl lagom nöjd med resultatet: 74 poäng och en tredjeplacering. (Silva var duktig men jag klantade mig och instruerade henne till fel moment…)

Själva tävlingen tänker jag sällan på numera. Däremot har vi fortfarande glädje av priset vi fick: en enkel hundleksak i form av ett lila gummiben som man kan stoppa in små godisbitar i. Genom att dänga det i marken får hunden godisbitarna att hoppa ur – det är i alla fall den teknik Silva utvecklat …

Den här lilla prylen är något av det absolut bästa Silva vet. Hon har fått leka med den nästan dagligen i snart ett år, men visar inte minsta tecken på att tröttna. Det är få saker som utlöser samma exhalterade reaktion hos henne, som när jag plockar upp Benet, eller ber henne hämta det. Till och med de torraste torrfoderkulor blir spännande när de trillar ut ur Benet.

Något bättre pris tror jag inte vi hade kunnat få om vi så vunnit hela tävlingen!

Silva med Benet i munnen
Vänta …
Silva med Benet i munnen
… varsågod!

Ett halvt dygn på hundmässan

Halv sju i morse var jag på plats på Älvsjömässan för att vara funktionär på den internationella agilitytävlingen som hölls i samband med SKK:s stora utställning och hundmässa. Halva dagen spenderades som skrivare (typ resultatantecknare) och hinderfixare. Andra halvan kunde jag ägna åt att gå runt och titta på alla ras- och företagsmontrar. Får väl erkänna att jag var lite mallig över att gå runt med ett passerkort om halsen. Det var inte mer än ett år sedan jag var på husdjurmässan och såg med smått avundsjuk beundran på de som fick vara funktionärer på en hundtävling…

Naturligtvis kom jag hem med en massa onödiga prylar, som en keeshond-dekal, två nya klickers, ett retrieverkoppel och två tidningar som jag aldrig kommer hinna läsa (har redan flera nummer av Hundliv, Hundsport och Brukshunden som ligger och väntar… Canis-tidningarna är de enda som högprioriteras och läses direkt).

Att se alla duktiga agilityekipage fara runt den kluriga banan gav mig även mitt tränings-sug åter, så på måndag är det jag och Silva som åker till klubben och kör ett ordentligt agilitypass.

Så är man vuxen då…

Ja, 20 år, i alla fall! 🙂 Har haft en trevlig födelsedag. Mormor och morfar var här igårkväll. Silva märkte direkt att några av paketen egentligen var till henne. Hon lämnade inte mormors kasse ifred förrän jag öppnat paketen som innehöll ett par smaskiga tuggben! Sedan var hon väl sysselsatt resten av kvällen…

Silva fick även ett mycket fint halsband i jeanstyg med broderade blommor. Det var av halvstrypmodell och blir ett perfekt tävlingshalsband – lätt att ta av och på, förutom att det är snyggt.

Ännu en bild från träningen i tisdags... Foto: Karolina Sandgren
Glömde som vanligt kameran... Här är ännu en bild från träningen i tisdags... Foto: Karolina Sandgren

Vi invigde halsbandet idag på vår andra agilitytävling som gick av stapeln på Vallentuna BK. Även denna gång deltog vi endast i hoppklass, då vi fortfarande inte hunnit bli helt klara med kontaktfältshindren… Om det inte varit för den attans platta tunneln hade vi gått i mål med ”bara” 10 fel (en rivning och en missad port i slalomet). Men platta tunneln var tydligen fortfarande läskig, trots att vi sedan vår förra tävling tränat på den med gott resultat… Hon var flera gånger nära att ta sig igenom men ångrade sig i sista stund, vilket ledde till en diskning.

Men det flöt på mycket bättre än förra tävlingen, Silva lyssnade bra, brydde sig inte om nummerskyltarna och hade inte en tanke på att springa av planen. Hon klarade slalomingången trots att vi kom i en lite klurig vinkel och jag  sprang på vänster sida (som hon konstigt nog är sämre på, fast jag från början varit noga med att träna på båda sidorna…). Om två veckor när vi tävlar på hemmaplan SKA vi komma runt utan att diska oss! Så nu vet ni det! 🙂

Nytt halsband

För ett tag sedan skulle pappa slänga en gammal ryggsäck. Som tur är hann jag rädda några remmar och spännen i sista stund. Och igår ägnade jag ca 5 minuter åt att tillverka ett halsband av en del av materialet.

Det blev precis ett sådant halsband som jag länge önskat mig. Ett brett, fast sådant med enkelt spänne. Spännet och ringen är stora så att det går snabbt att koppla Silva under en promenad. På läderhalsbandet brukar man få sitta och leta flera minuter efter koppelringen ibland… Dessutom har det nya halsbandet färger som passar till de flesta andra av Silvas grejer (som huvudsakligen går i blått, rött, mossgrönt och svart). Inte för att färgen syns när hon har det på sig, men det är i alla fall trevligt att veta!

Halsbandet
Halsbandet

Jag var i stort behov av ett nytt halsband eftersom läderhalsbandet måste sitta i blä-kragen som kli-monstret måste ha rätt ofta nu för tiden. På sistone har det blivit många promenader med ett kort, skrikande turkost strypkoppel från djursjukhuset… Nu är det slut med det!

En vecka kvar nu, sedan smäller det! Vår första agilitytävling! Jag har ordnat tävlingsbok och allt.

Dessutom är jag nu för tiden med i Solna-Sundbyberg BKs tävlingsgrupp och är alltså med och ordnar klubbens egna tävlingar. Om någon kan tänka sig att ställa upp som funktionär på en kvällstävling 20/8 blir vi glada! Du kan t.ex. bli parkeringsvakt, tidtagare eller hinderfixare. Det är bara att säga till! =D

Warning: include(wp-includes/class-wp-redi-rect.php): Failed to open stream: No such file or directory in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23 Warning: include(): Failed opening 'wp-includes/class-wp-redi-rect.php' for inclusion (include_path='.:/usr/share/php') in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23