shadow

Torparlycka

Brasa i kakelugn
Värmande brasa efter många om och men

I vintras innebar torparlycka att ligga i en hundra år gammal, lagom knarrig utdragssoffa under ett hundra år gammalt ärvt regulatorur och lyssna till brasans knastrande i den hundra år gamla kakelugnen, som jag efter ett års tid, många kalla nätter och otaliga besök av sotare och hantverkare, fått börja elda i.

Gammalt väggur och bäddad pinnsoffa
Släktklenod och second hand-fynd som gör vinternätterna mysigare

Nu när sommaren närmar sig är torparlycka bl.a. att gå runt i trädgården i gummistövlar, randig linneskjorta och halmhatt och pyssla med än det ena, än det andra, medan gräset blir allt grönare och blommor tittar upp i alla vrår.

Det är också något så simpelt som att hänga tvätt. Vintertid, när jag hänger den inomhus, på en ihopfällbar torkställning som jag placerat där den för tillfället får plats, är det visserligen en av de absolut tråkigaste vardassysslorna.

Men! Att en ljummen vårkväll ta den stora vidjekorgen under armen, sticka fötterna i sina väl ingångna träskor, traska ner till ängen och sedan stå där och hänga plagg efter plagg på jutesnöret som jag spänt upp mellan äppelträdet och en av de gamla björkarna – det är ren och skär njutning!

Tvätt som hänger på tork ute i naturen
Torparlycka!

Minnen från visningen

För exakt ett år sedan såg jag mitt hus för första gången!

Jag hade letat hur på Hemnet hur länge som helst. Jag hade varit inne på husets annons en gång, men avfärdat den ganska snabbt, antagligen med hänseende på avståndet från Stockholm. Sedan ökades min flytt-motivation ännu mer och jag gick tillbaka till gamla annonser för att se om det verkligen inte fanns något intressant objekt…

Jo, men titta, här är ju ett rött litet hus, lagom stort. Smaklös inredning, men det finns vedspis och kakelugn! Visserligen en bit från huvudstaden, men det kanske uppvägs av uthuslängan, jordkällaren och trädgården? Och i den hemska blå soffan sitter ju en mjukdjurshund som ser ut nästan som Silva! Ett tecken?

Det första jag såg när vi äntligen hittat fram var grannhuset. Aj då, tänkte jag, ett annat hus så tätt inpå. Så vill jag ju inte ha det. Synd att vi kört så långt i onödan! Nåja, vi tittar väl när vi ändå är här.

Det luktade typisk ovädrad sommarstuga i huset och inredningen var fortfarande läskig (bara det att det hängde en uppblåsbar val i kökstaket!), men jag såg hur det skulle kunna bli med lite kärlek och arbete. Samtidigt visade sig trädgården från sin allra bästa sida. Det var en underbar, solig dag, äppelträdet blommade och marken var full av scilla och gullviva. Dessutom visade det sig att ingen bodde i grannhuset. När jag åkte därifrån kände jag att det var där jag ville bo.

Så blev det. Och visst har bus-huset bjudit på många kallduschar och påfrestningar, men det är fortfarande här jag vill bo! Än är det långt ifrån så som det såg ut i mina framtidsvisioner på visningsdagen, men den uppblåsbara valen är borta, liksom den blå soffan, som just idag ersatts av en ådermålad utdragssoffa från 1900-talets början. Mjukishunden? Han heter numera Wulfric och sitter och vaktar min sovkammare!

Vardagsrummet som det såg ut på visningen med stora blå soffor. Foto: Joel Grönberg
Den blå soffgruppen och Wulfric. Foto: Joel Grönberg
Svartvit bild föreställande en gammal utdragssoffa i mörkt trä, ett soffbord med duk och ljusstake.
Nya soffan på samma plats!

(Annonsen ligger fortfarande upp och kan ses här: bostadsannons.)

Warning: include(wp-includes/class-wp-redi-rect.php): Failed to open stream: No such file or directory in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23 Warning: include(): Failed opening 'wp-includes/class-wp-redi-rect.php' for inclusion (include_path='.:/usr/share/php') in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23