Rädsleregler

Det här är de regler jag har för att hantera Silvas människorädsla. Det mesta är hämtat från kursen för rädda och reserverade hundar som vi gått för Carina Persson. Det är framför allt riktat till mig själv, men alla som någon gång har ansvar för Silva ska följa detta så gott det går.

Allmänt

Belöna Silva för bra/utebliven reaktion på sådant som skulle kunna vara läskigt. Det gäller både om hon inte reagerar märkbart, om hon verkar lite rädd men är tyst eller om hon tar kontakt med dig. Det läskiga kan vara någon som tittar intensivt/länge på henne, låter konstigt (t.ex. nyser), går hastigt rakt mot henne o.s.v.

Visa att du tar ansvar för allt som kan vara skrämmande. Var alltid den som går närmast främmande människor (och hundar och hästar och bilar och cyklar o.s.v.). Använd eventuellt kommandot ”andra sidan!” för att få henne att byta sida bakom din rygg. Belöna gärna när hon passerar läskiga saker, särskilt om hon dessutom tar ögonkontakt med dig.

Hon ska inte lämnas ensam i trädgården, stängas ute i tamburen eller liknande, då hon kan uppfatta det som att vi ber henne ta ansvar för sådant som kan hända där (som att någon kommer i dörren).

Bestraffa aldrig något beteende i samband med rädsla/osäkerhet. Det visar bara att du själv också är upprörd och att det läskiga faktiskt är jättefarligt. Försök istället att vara så lugn som möjligt och visa att du har kontroll över situationen. Försök att avleda och/eller gå iväg från det skrämmande istället för att stanna tills du förlorar tålamodet och blir arg.

Totalt klappförbud råder för alla människor som Silva inte tydligt visar att hon accepterar beröring från. Det här gäller folk man träffar utomhus såväl som gäster. Hon ska kunna slappna av där det vistas främmande och inte hela tiden vara rädd att någon kommer fram och petar på henne.

Möten med främmande

Oftast klarar Silva ganska bra att en främmande kommer fram utomhus och t.ex. frågar om vägen. Att någon närmar sig ska vara en signal för henne att ta ögonkontakt med dig. Belöna henne om/när hon gör det. Se till att du är närmast människan och att Silva inte går fram för att nosa.

Om den som närmar sig beter sig ovanligt på något sätt, t.ex. haltar, går ryckigt eller sitter i rullstol, är det större risk att Silva blir rädd. I de fallen, eller om hon verkar tycka att det är ovanligt läskigt ändå, kan du göra ett ”gnagmöte”. Det innebär att du tar upp en hel näve med godis och låter henne långsamt gnaga fram godiset ur din hand. Då har hon något konkret att fokusera på istället för det läskiga och får samtidigt en positiv association.

Silva får inte på eget bevåg gå fram och nosa på människor. Hon ska känna att hon över huvud taget inte behöver ha något med främmande att göra. Det är vi människor som tar ansvaret för möten med främmande. Dessutom får det folk att tro att det är okej att klappa. Belöna henne istället för att sitta kvar vid din trygga sida. Skulle det ändå uppstå en situation där du vill att hon tar kontakt, ge signalen ”hälsa!” som betyder att hon ska gå fram och nosa på en framsträckt hand och sedan genast återvända till dig.

När de man träffar hör att hunden är rädd vill många gärna ”hjälpa till”. En del böjer sig ner, tittar hunden i ögonen och säger ”ja men jaaag är inte faaarlig!”, vilket bara blir en bekräftelse för Silva att personen är jättefarlig. Händer det här gäller det att sätta stopp. Ställ dig mellan Silva och den vänliga/farliga människan och förklara att det där bara gör saken värre. Kanske en liten nödlögn kan vara på sin plats här: säg inte att hunden är rädd, säg att hon bits!

Andra vill hjälpa till genom att ge hunden en godisbit. Det här är inte heller att rekommendera. Det skulle bara få Silva att göra sådant hon egentligen inte klarar av. Hon lär sig att gå fram till främmande och den gången människan inte har en godis i handen blir hon istället jätterädd. Bättre då att personen kastar godisen till henne. Men för att få någon större effekt behövs det många kastade godisar och därför är det bara värt att göra det här med människor hon kommer att träffa upprepade gånger. Återigen, oftast är det bäst att hon över huvud taget inte behöver ha något att göra med utomstående.

Besökare

(Det här är den absolut jobbigaste situationen att hantera. Carinas förslag innefattade ett kompostgaller i en dörröppning, som hunden får stanna bakom tills den lugnat ner sig. Om jag ska göra på det sättet, måste jag först fundera ut vilket rum som passar bäst och sedan vänja Silva vid att vara instängd bakom galler, vilket hon inte är van vid.)

När det ringer på dörren, gör ett ”gnagmöte” (beskrivs ovan) medan du öppnar. Det spelar ingen roll om det är okända besökare eller sådana hon känner. Även om det är besökare hon tycker om får hon inte hälsa förrän hon är lugn. Detta dels för att den upprörda sinnesstämningen inte ska uppmuntras och dels för att rutinerna alltid ska vara desamma.

Om det är en försäljare eller liknande, som bara stannar i dörren, fortsätt med gnagmötet så länge han/hon stannar och fortsätt tills personen är helt utom syn- och hörhåll.

Om gästerna kommer in, förklara för dem att hunden är rädd och att klappförbud råder, även om hon skulle komma fram och verka nyfiken. När Silva är någorlunda lugn, byt ut gnag-godiset mot ett tuggben av något slag, så gott som möjligt men som ändå räcker en stund. Då får hon chans att vänja sig vid gästernas närvaro samtidigt som hon associerar deras närvaro till någonting trevligt.

Om det behövs, ha Silva kopplad så länge gästerna är kvar, alternativt låt henne vara i buren. Buren är dock bara ett alternativ om gästerna är få och inte alltför läskiga, då jag inte vill att hon ska associera buren med obehagliga situationer. Belöna ofta för att ligga lugnt i buren.

Om gästerna gör något oväntat, t.ex. reser sig upp efter att ha suttit stilla en stund, nyser eller skrattar högt, kan Silva förtjäna en godis genom att vara tyst och/eller ta kontakt med dig.

Annat läskigt

Ibland känns det hotfullt när någon går en bit bakom er på promenaden, i samma riktning. Silva reagerar då genom att pipa och ideligen vända sig om mot dessa. Gå åt sidan och låt henne titta på dem medan de passerar, gärna i form av ett ”gnagmöte”. Om det av någon anledning inte är möjligt att gå åt sidan, låt henne gnaga medan ni går. Undvik att bara dra iväg henne framåt. Det förstärker intrycket av att det är något farligt som man ska fly ifrån.

2 comments on “Rädsleregler

  1. Väldigt intressant och givande att läsa hur du hanterar hennes rädsla. Det är nog väldigt bra att ha det nedskrivet för sig själv och även andra hur man ska/kan hantera olika situationer. Dessa idéer går ju att applicera på mycket annat än människorädsla, fick en hel del idéer! 🙂

Lämna ett svar