shadow

Fem starter på en helg!

Den här helgen har varit en riktig tävlingshelg!

På lördagen åkte vi till Haninge BK som hade en liten inofficiell tävling. Det var dags att för första gången starta i agilityklass (hittills har jag bara kört hoppklass). Silva hade varit enormt duktig på kontaktfält (och allt annat!) under hela veckan så jag kände att det skulle gå bra. Men redan på balansbommen, som var hinder nummer två, blev det fel och för att hon inte skulle göra fel även nästa gång tog jag tillbaka henne upp på hindret och blev därmed diskad. Ingen av de andra kontaktfälten gick heller problemfritt och vi fick ytterligare något fel.

Nåja, det var första gången, så det gjorde inte så mycket. Första gången i hoppklass var också mer eller mindre katastrofal. Men när jag gick dagens hoppklassbana kände jag bara ”yes! Den här banan passar oss perfekt, inget kan gå fel!” NÄHÄ!? Silva:

  • tog bara första porten i slalomet
  • vägrade på ett helt vanligt hopphinder
  • vägrade på en helt vanlig tunnel och
  • sprang slutligen fram till pappa, buren och ryggsäcken, precis som på vår första, nyss nämnda tävling…

    Full fart på agilityklassen i Haninge
    Full fart på agilityklassen i Haninge

Idag vände det dock; både våra tävlingsframgångar och vädret. Det vackra vädret med frost i gräset och en klar höstsol förbyttes i blåst, moln och regn. Vi åkte till Österåkers BK där Stockholmsdistrikets distriktsmästerskap gick av stapeln. Hoppklassen var först och jag fick närmast panik när jag såg banan. SÅ SVÅR! MEN det blev faktiskt vårt bästa tävlingslopp hittills. Fem fel på slalom och en gnutta tidsfel, vilket gav en tiondeplacering.

Agilityklassen gick väl inget vidare. Återigen blev jag tvungen att ta tillbaka Silva upp på balansbomen. Det känns så trist, när hon är bombsäker på den när vi tränar. Men är jag inte konsekvent även på tväling kan jag lika gärna strunta i att ha ett specifikt kontaktfältsbeteende. Snart kommer det sitta även på tävling och då tror jag att jag kommer vara glad att inte ha gett upp!

Därefter var det lagklass (varje klubb tävlade som ett lag). Lagklassen kördes på agilityklass-banan vilket innebar att vi fick revansch. En revansch i hällande regn och på en plan som fått täckas med sågspån för att man inte skulle halka i leran. Men nu kom vi i alla fall runt! Tack vare att tre av mina klubbkompisar körde felfria lopp kom Solna-Sundbyberg BK på andra plats. Grattis till oss! Och grattis till värdklubben som vann lagtävlingen för andra året i rad! Och förstås till de individuella distriktsmästarna!

De senaste veckorna har Karro filmat oss lite när vi tränat. Tack för det! Här ser ni hur det kan se ut när vi kör!

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=l0UCi7lIjcU]

Första målet uppnått!

I lördags kom jag och Silva runt hoppbanan utan att diska oss! 😀 …vilket var vårt första mål under fliken ovan.

Det enda hinderfel vi fick var 5 fel för missade pinnar i slalom. Men den som vill leka ”finn fem fel” i resultatlistan får ändå leta förgäves, för vi fick grymt mycket tidsfel, dels för att jag fick ta om slalomet två gånger och dels för att Silva den knasbollen stannade upp och vädrade i luften en gång mitt under loppet. Instinktivt skrek jag ”hiiiiit!” det högst jag kunde, men naturligtvis skulle jag hellre ha visslat eller ropat lite mer normalt. Hon lyssnar aldrig lika bra när jag låter panikslagen… :p Vi slutade på femtonde plats av 25 deltagande ekipage.

Det var en ovanlig tävling på flera sätt. Dels för att jag var medarrangör så att jag direkt efter loppet var tvungen att gå och dela ut priser (som för övrigt höll på att fara all världens väg pga den förskräckliga blåsten). Och dels för att en journalist gjorde ett repotage om att börja tävla med sin hund och hade valt mig som huvudperson i repotaget, varför jag hade en penna och en kamera i hälarna vart jag gick. Jag glömde som vanligt min egen kamera, men titta i Härliga Hunds aktiveringsbilaga om några månader så får ni se hur det såg ut när vi för första gången tog oss runt en tävlingsbana!

Så är man vuxen då…

Ja, 20 år, i alla fall! 🙂 Har haft en trevlig födelsedag. Mormor och morfar var här igårkväll. Silva märkte direkt att några av paketen egentligen var till henne. Hon lämnade inte mormors kasse ifred förrän jag öppnat paketen som innehöll ett par smaskiga tuggben! Sedan var hon väl sysselsatt resten av kvällen…

Silva fick även ett mycket fint halsband i jeanstyg med broderade blommor. Det var av halvstrypmodell och blir ett perfekt tävlingshalsband – lätt att ta av och på, förutom att det är snyggt.

Ännu en bild från träningen i tisdags... Foto: Karolina Sandgren
Glömde som vanligt kameran... Här är ännu en bild från träningen i tisdags... Foto: Karolina Sandgren

Vi invigde halsbandet idag på vår andra agilitytävling som gick av stapeln på Vallentuna BK. Även denna gång deltog vi endast i hoppklass, då vi fortfarande inte hunnit bli helt klara med kontaktfältshindren… Om det inte varit för den attans platta tunneln hade vi gått i mål med ”bara” 10 fel (en rivning och en missad port i slalomet). Men platta tunneln var tydligen fortfarande läskig, trots att vi sedan vår förra tävling tränat på den med gott resultat… Hon var flera gånger nära att ta sig igenom men ångrade sig i sista stund, vilket ledde till en diskning.

Men det flöt på mycket bättre än förra tävlingen, Silva lyssnade bra, brydde sig inte om nummerskyltarna och hade inte en tanke på att springa av planen. Hon klarade slalomingången trots att vi kom i en lite klurig vinkel och jag  sprang på vänster sida (som hon konstigt nog är sämre på, fast jag från början varit noga med att träna på båda sidorna…). Om två veckor när vi tävlar på hemmaplan SKA vi komma runt utan att diska oss! Så nu vet ni det! 🙂

Massa träning

Två dagar innan Solna-Sundbybergs BK:s agilityhandlingskurs skulle börja mailade Linda, instruktören, och frågade om jag inte skulle hoppa på den. Så då gjorde jag det! Ett kurstillfälle av tre (långa) har varit hittills. Silva var enda medium-hunden, resten var large. Det som var svårt för de stora hundarna klarade Silva relativt lätt, medan vi hade mer problem med annat. Roligt var det i vilket fall som helst!

En av de andra deltagarna var Karro, som har företaget Dogparty där jag gått på drop-in-kurser. Nu har vi börjat träna agilityhandling en gång i veckan för att repetera det vi gör på kursen. Mycket trevligt att få träna med ordentliga agilityhinder utan att behöva åka buss en timme innan och en timme efter!

Silva var ovanligt lat  igår på vår första sådana träning (kanske för att vi inte brukar träna på förmiddagen…) och var mest intresserad av min jacka som jag slängt på marken… Jag saknar ofta den där riktiga energin som man ser hos de flesta agilityhundar (även om den visst skymtar fram då och då!)… Men vi lärde oss ändå en hel del! Jag började t.ex. tänka mer på var jag placerade fötterna och genast gick det mycket bättre!

På handlingsträningen. Foto: Karolina Sandgren
På handlingsträningen. Foto: Karolina Sandgren

Samma Karro har arrangerat en lydnadsträningsgrupp som kör igång på onsdag nästa vecka. Det ska bli hemskt roligt att komma igång på allvar med lydnadsträningen! En trevlig grupp verkar det vara också! Den intresserade kan spana in vår gemensamma blogg, http://lydnadsgruppen.bloggproffs.se.

För att jag ska komma framåt i träningen har jag låtit mig inspireras av Karro (se hennes (Spejas) blogg i länklistan till höger!) och satt upp mål inom de tre grenar jag tänker satsa på de närmaste åren. Kika på dem under fliken ”Mål” i överkanten här på bloggen!

Här ser hon i alla fall pigg och energisk ut! :-)
Här ser hon i alla fall pigg och energisk ut! 🙂 Foto: Karolina Sandgren

Spännande tävling!

Nu har äntligen vår första tävling varit!

Men jag trodde ett tag att vi inte alls skulle komma till start. Först hade jag tydligen missat att betala anmälningsavgiften. Jag skrev ett oroligt mail till arrangören och som tur var fick jag betala på plats. Sedan var det en grej som gjorde mig ytterst tveksam till om jag skulle kunna vara med.

Men vi kör i alla fall till tävlingen. Det är bara det att vi kör fel och kommer för sent till mätningen (där man kollar vilken storleksklass man ska delta i)! Jag går ändå och pratar med tävlingsledaren om den där andra grejen och får faktiskt klartecken att köra ändå! Jag blir förstås superglad, men kommer i nästa ögonblick på att Silva inte är mätt! Desperat frågar jag en funktionär vad jag ska göra. Som tur var gick det att ordna och Silva blir lyckligtvis slutmätt till medium.

Då har banvandringen för min klass redan börjat! Jag skyndar mig att anmäla mig till inropet och hinner sedan gå banan i åtminstone några minuter. Som tur var var banan lätt att memorera. Därefter springer jag och tar ut Silva ur buren och värmer upp henne så gott jag hinner på den korta tid det tar för de fem ekipage att köra som var före mig.

Silva hoppar ett hinder medan jag springer bredvid.
Glömde tyvärr kameran. Den här bilden är från ett träningspass på Dogparty. Foto: Jonas Ström

Hur gick själva loppet då? Vi vägrade ut oss efter halva banan. Jag tror jag var för sen med att tala om vilket hinder som kom därnäst. Sedan sprang Silva av planen innan sista hindret och fram till en främmande människa och hund och ställde sig där och såg förväntansfull ut. Knasfian! Nåja, hellre det än att hon blev rädd och började skälla… Jag var i alla fall envis och fick henne tillbaka för att hoppa även sista hindret.

Men att Silva klarade däcken, långhoppet och slalomet galant uppväger alla missöden! Och det känns superbra att äntligen ha kommit igång med tävlandet! Nu ser vi fram emot tävlingen i Vallentuna 13/9. Men jag vet inte om jag någonsin kommer våga tävla i Märsta igen. Arrangörerna blir säkerligen ifrån sig om jag dyker upp där en gång till! 😉

Nytt halsband

För ett tag sedan skulle pappa slänga en gammal ryggsäck. Som tur är hann jag rädda några remmar och spännen i sista stund. Och igår ägnade jag ca 5 minuter åt att tillverka ett halsband av en del av materialet.

Det blev precis ett sådant halsband som jag länge önskat mig. Ett brett, fast sådant med enkelt spänne. Spännet och ringen är stora så att det går snabbt att koppla Silva under en promenad. På läderhalsbandet brukar man få sitta och leta flera minuter efter koppelringen ibland… Dessutom har det nya halsbandet färger som passar till de flesta andra av Silvas grejer (som huvudsakligen går i blått, rött, mossgrönt och svart). Inte för att färgen syns när hon har det på sig, men det är i alla fall trevligt att veta!

Halsbandet
Halsbandet

Jag var i stort behov av ett nytt halsband eftersom läderhalsbandet måste sitta i blä-kragen som kli-monstret måste ha rätt ofta nu för tiden. På sistone har det blivit många promenader med ett kort, skrikande turkost strypkoppel från djursjukhuset… Nu är det slut med det!

En vecka kvar nu, sedan smäller det! Vår första agilitytävling! Jag har ordnat tävlingsbok och allt.

Dessutom är jag nu för tiden med i Solna-Sundbyberg BKs tävlingsgrupp och är alltså med och ordnar klubbens egna tävlingar. Om någon kan tänka sig att ställa upp som funktionär på en kvällstävling 20/8 blir vi glada! Du kan t.ex. bli parkeringsvakt, tidtagare eller hinderfixare. Det är bara att säga till! =D

Tävling i sikte!

Jag har just anmält mig och Silva till vår första riktiga agilitytävling! Den går av stapeln på Märsta-Sigtuna BK den 15 augusti. Jag är redan nervös! Det blir hårdträning den närmaste månaden.

Det mest nervösa är nästan att få Silva officiellt mätt. Tänk om de får henne till över 42,99 cm och hon måste tävla i large! Det skulle bara inte gå! Hon skulle springa under vartenda hinder! Hm… Om jag rakade av henne pälsen på ryggen så blir hon säkert flera centimeter lägre… Det får vara min nödlösning! 😉

Silva är redo för start! Foto: Jonas Ström
Silva är redo för start! Foto: Jonas Ström

Rapport för få?

På sistone har jag fått en del klagomål på att det inte händer något här på bloggen, och det är förstås smickrande. Men en av anledningarna till att jag inte skrivit på länge är just att jag inte tror att så många läser den. Det finns säkert statistik att tillgå för att kontrollera om det stämmer, men en titt på den skulle antagligen vara alltför nedslående och därför fortsätter jag hoppas att denna text kommer att följas av åtminstone några par ögon utöver mina allra närmaste släktingar och vänner (missförstå mig inte! jag uppskattar även er som läsare!). Några små läsarkommentarer skulle inte sitta fel, om det så bara står ”Hej, jag har läst det här inlägget!”.

Silva och jag tränar på. Vi går rätt ofta ut och ber folk hälsa på henne. Eller nja, vi ber dem att bara titta på henne, men det är det ingen som låtsas höra, utan de sträcker fram händer och pratar och smackar… Trots det går det väldigt bra och senast skällde Silva inte på en enda av personerna som kom fram! Det går åt rätt håll i alla fall!

Vad gäller burträningen har jag legat på latsidan och alltför mycket prioriterat agility och annat skoj, men Silva har i alla fall blivit jätteduktig på att springa till den från olika platser i huset. Tidigare tränade vi på ett liknande sätt, men med en dörrmatta istället för en bur. Då verkade hon tycka att det var jättejobbigt att springa iväg till mattan om jag stod en bit bort. Hon skällde, tvekade, vände sig om etc. Men med buren har jag knappt haft några sådana problem. Jag antar att det beror på att jag laddat buren med ett stort värde, bl.a. genom att sitta och matta vovvan med saftig burkmat medan hon låg där inne. Nu är det bara husets absoluta periferier som är riktigt svåra…

Svårare är det att ligga kvar en längre stund. När jag försöker locka ut henne med godis eller leksak förstår hon vad det går ut på och låter sig inte luras. Det är när det inte händer någonting särskilt som hon frestas att gå ut. Jag brukar låta henne ligga i buren ibland när jag ser på TV, men vi är fortfarande inte uppe i mer än fem minuter åt gången. Det kan hända att hon skulle klara mera, men jag vill vara säker på att hon lyckas nästan var enda gång.

Silvas huvud som sticker upp bakom några skära rosor, omgiven av grönska.
Jag brukar tycka om de allra flesta väder, men allt regn som varit den senaste månaden börjar gå mig på nerverna! Tur att det finns blommor, i alla fall, så att man alls märker att det är sommar! =)

På tal om agility så har vi börjat åka till hundklubben (Solna-Sundbyberg BK) nästan varje torsdag för att träna. Jag trivdes från första början! Enda nackdelen är att det tar så lång tid att ta sig dit (jag har ju inte körkort än, så jag åker buss & buss eller buss, pendeltåg & buss, vilket i vanliga fall tar ca 45 minuter och i värsta fall det dubbla…). För någon vecka sedan var jag funktionär på en agilitytävling som klubben arrangerade. Förutom att jag återigen blev sååå sugen på att själv tävla, ledde det till att jag blivit erbjuden en plats i tävlingsgruppen som ska arrangera höstens agilitytävling. Jätteskoj! =)

Midsommarafton kommer spenderas på ett tåg på väg till Linköping. Där (eller rättare sagt en bit utanför Åtvidaberg) ska jag och syrran ta hand om djur och växter på en liten gård medan ägarna är på semester. Där finns hästar, kaniner, katter, lamm, höns, vaktlar och en hund. Silva ska med, förstås. Det blir en prövning för oss med alla människor vi kommer träffa, men det ska nog gå bra… Hoppas jag…

Mer rädsleträning

I söndags var jag och såg på en agilitytävling på SBK Sthlms avd. Åh vad sugen jag blev på att själv tävla! Det hela ledde till att jag, så fort jag kom hem, ansökte om medlemsskap i Sveriges hundungdom, som innebär att jag även blir medlem i Solna-Sundbybergs BK. Nu ska vi bli aktiva som bara den, Silva och jag!

Med rädsleträningen går det bara bra! I veckan tränade vi för första gången med en kille, och visst var det läskigare än med de tjejer vi tränat med innan, men det slutade med att Silva helst ville följa med honom hem istället för mig!

Som jag nämnt tidigare ska jag börja rasta dobermannen Kalle några dagar i veckan. Nu har hans matte och jag kommit överens om att som en del av min lön ska hon hjälpa mig med träning av Silva.idag var vi ute och gick i området och jagade människor. Hon ger instruktioner och konverserar medan jag kan koncentrera mig på Silva. Känner mig supernöjd med detta! Mängdträning är viktigt och på det här sättet blir det betydligt mer än de gånger jag lyckas hitta personer jag kan instruera i förväg. (Det är nödvändigt då jag vill börja med att stå en bit bort med Silva.)

Jag har även köpt en canvasbur och börjat träna henne att ligga kvar i den vad som än händer. Målet är att hon ska gå dit när det kommer gäster och ligga kvar tills hon är någorlunda lugn och jag hunnit säga åt gästerna hur de ska bete sig mot henne för att inte skrämma henne. Hon har snabbt insett värdet av att ligga i buren (rätt som det är dyker det ju upp smarrig burkmat!) och hon kan ligga kvar när man lockar med godis och leksaker och även när det är andra hundar i närheten (hon låg i den på agilitytävlingen, bl a). Betydligt svårare lär det vara att stanna kvar trots att hon är rädd. Det ligger så djupt rotat i henne att springa fram och skälla på det som är läskigt. Nåja, vill man så går det!

Nu är det vår!

Snön smälter snabbt och blir till porlande bäckar. Det är verkligen på tiden! Förra året hade jag redan hittat tussilago vid den här tiden och året dessförinnan till och med blåsippor! Dock överskattade jag vårsolen. Jag tog på mig vårjackan och packade ner en bok i Silvas klövjeväska som hon fick bära ner till ängen där jag satte mig på en stock och läste. Men huh, så kallt det var! Nej, ”än är det vinter kvar” som de små blåsippsplockarnas mor skulle ha sagt.

Silva med förra årets första tussilago
Silva med förra årets första tussilago.

Jag är väldigt glad just nu för jag har hittat en tunnel på blocket som var tillräckligt billig för att jag skulle beställa den. Samtidigt bygger jag för fullt på långhopp och balanshinder, så snart kan jag bygga en hel agilitybana! (Har redan hopp och slalom.) Jag har också beställt boken Klickerträning och lugnande signaler av Emma Parsons som jag tror jag kommer ha mycket nytta av.

Hittills har Silvas rädsle-träning varit ganska sporadisk och illa planerad. Nu ska det bli ändring på det. Jag har skrivit ner en träningsplan, punkt för punkt. Den består av tre delar:

  • tåla att någon kommer fram till, pratar med och eventuellt klappar Silva
  • springa och sätta sig på en särskild plats och vara tyst när det ringer på dörren
  • inte reagera lika ofta och mycket på ljud utifrån och personer hon ser passera utanför

Till den första delen har jag redan börjat rekrytera folk. Mitt problem här är att de (relativt få) jag känner som bor här i närheten känner även Silva, så att hon inte är rädd för dem. Men jag har redan hittat ett par snälla människor som kan ställa upp, så det ska nog ordna sig.